Hirsstarren är hävdgynnad, kalkgynnad och översvämningstålig. Den föredrar öppen näringsfattig mark men kan också växa i gles skog. Vanligast är arten på myrar. Den trivs inte i de suraste våtmarkerna men är vanlig i intermediära kärr och ett konstant inslag i extremrikkärren. Oftast växer den i myrarnas fastmattor, gärna bland blåtåtel och pors, eller på gungfly. Arten trivs också i strandkärr och älvängar. Den är vidare en rätt vanlig strandväxt vid större sjöar och vattendrag. Typiska växtplatser är exponera-de sten- och grusstränder, låga strandhällar och erosionshak. Hirsstarren är en bra signal-art för ogödslade och välhävdade gräsmarker. Den trivs utmärkt på betade fuktängar eller fukthedar, men växer under god hävd även på friska och tidvis torra gräsmarker. Arten finns också i rika sumpskogar, gärna i anslutning till bäckar eller andra avvattningsstråk.

Hirsstarren är jämnt spridd över hela landskapet.
Mycket vanlig (94% och 781 noterade lokaler).