hårstarr
Carex capillaris
Hårstarr är en ursprunglig art som troligen har minskat något sedan 1800-talet. I Gävletraktens växter 1863 anges den förekomma »flerstädes i synnerhet i skärgården«.
Blodrot är den vanligaste följearten (52%), följt av hirsstarr, knagglestarr, älggräs, vildlin, darrgräs och slankstarr.
Blodrot är den vanligaste följearten (52%), följt av hirsstarr, knagglestarr, älggräs, vildlin, darrgräs och slankstarr.
Ekologi
Hårstarren är kalkgynnad och förekommer nästan uteslutande i anslutning till kalk eller annan starkt basisk berggrund. Den trivs bäst på öppen mark eller i gles skog. Arten växer bland annat i fastmattor i extremrikkärr men oftare i övergången mellan fastmark och myr – alltid med närhet till mineraljorden. Den föredrar rörligt kalkrikt grundvatten och hittas ofta i anslutning till små sipperstråk eller utströmningsområden. Även gamla grustag, kalkrika småvägar, översilade hällar eller kraftlednings-gator med kalkfuktängsflora är typiska miljöer.
Utbredning
Sällsynt (15% och 126 noterade lokaler). Vid kusten vanlig. Minskande.
