Strandveronikan är en flerårig högört som bildar små bestånd från en grenad jordstam. Arten är ljuskrävande och växer i den örtrika övre delen av stranden eller i gläntor i busksnår och lövbårder.

Arten anses uppträda i två former, äkta strandveronika, var. maritima, som växer på havsstränder, och bredbladig strandveronika, var. longifolia, som odlas.

Arten är östlig och har vandrat in i Sverige från två håll – norrifrån via norra Finland och österifrån tvärs över Östersjön via Åland. Förekomster-na i vår skärgård är den nordligaste utsträckningen av den östliga invandringsgrenen.
Mycket sällsynt (2 naturliga lokaler i 1 ruta). Dessutom förvildad på 12 lokaler.

lokaler (naturliga förekomster)
1. Valbo, Orarna, västra stranden, i Juncus-Agrostis-ängen på väststranden (Dahlstedt 1916), Orarna, Laxnätrabben, 13H5g 6729492 1582662, strandsnår ovan stranden, halvöppen buskmark, över 20 tuvor samt spridda ex 2003, 50–100 stjälkar 2009 (PST).
2. Orarna, SV Rönnharen, långa udden NO, 13H5g 6729533 1582386, övre del av strandäng, i rödsvingel-höskallra-rödklintbälte, 50 ex vid ensam rönn 2002 och senare (PST), på samma fläck under lång tid enl Sven Rune.
Äldre uppgifter
Valbo, i skärgården vid Sikvik (CO Östling enl Wikström 1824), på stenig ö utanför Orarna, nära Murharen (Hartman 1848), på en mind-re klippa vid Orarna (Hartman 1863), Sikvik på en inre holme och en längre ut (anteckning av R Hartman i Hartman 1863, även refererat av Arnell 1924b), mindre holme S om Orarna 1979, men ej återfunnen senare (L Sjölin & OLE enl Ståhl 1985); Hille, Skomakarhällan vid Hillevik (CO Östling enl Hartman 1848; Hartman 1863), senare av R Hartman antecknad som utgången (Arnell 1924b).