piggstarr
Carex spicata
Piggstarr är en gammal kulturföljeslagare som troligen kommit in med tidigt jordbruk. Arten har minskat genom upphörande naturbete och igenväxning. Detta är särskilt uppenbart i Ockelbo där Wiger (1965) uppgav att den fanns »överallt i backslänter vid vägar och gårdar« i många byar. Den har inte hittats i Ockelbo under inventeringen.
I ängar och hagmarker är gulmåra den vanligaste följearten (67%) följd av svartkämpar (40%), röllika, bockrot och liten blåklocka. Även smultron och backnejlika är typiska följeslagare.
I ängar och hagmarker är gulmåra den vanligaste följearten (67%) följd av svartkämpar (40%), röllika, bockrot och liten blåklocka. Även smultron och backnejlika är typiska följeslagare.
Ekologi
Arten är knuten till magra ogödslade gräsmarker och kanske i första hand till betesmarker. Den trivs bäst i öppna soliga lägen och i torra utmagrade hagar dominerade av gräs som fårsvingel, rödven och vårbrodd. Piggstarren klarar även en viss beskuggning och lindrig igenväxning om marken är näringsfattig. Den förekommer också i gamla parkmiljöer och i utmagrade gräsmattor, på gårdstun och i bruksmiljöer. Piggstarren är en bra signalart för tidigare hävd.
Utbredning
Arten var förr spridd i hela landskapet och finns nu mest i söder och på gräsmarksrester i skärgården.
Mindre vanlig (25% och 92 noterade lokaler).
Mindre vanlig (25% och 92 noterade lokaler).
