hässlebrodd
Milium effusum
Hässlebrodd är ursprunglig. Växten angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1863. Arnell (1924b) angav 18 lokaler från landskapet med tillägget »flerstädes« för Hamrånge socken. För nordvästra Gästrikland beskrev Wiger (1965) den som mer eller mindre sällsynt och fyra kända lokaler meddelades. Inom Wigers område finns nu långt över 50 lokaler och det verkar uppenbart att växten ökat. Säkert har upphörande skogsbete och slåtter samt igenväxning av gamla in-ägor gynnat hässlebrodden.
På många lokaler har hässlebrodd etablerat sig i gamla inägor eller slåtterängar. Oväntat många fynd har också gjorts på gamla isolerade gårdsplatser och fäbodar. Uppenbarligen har arten ganska god spridningsförmåga och det verkar inte otänkbart att kreatur på skogsbete fört arten med sig hem till fäboden. Man kan kanske inte utesluta att gräset även odlats. I kontrast till de vanliga tjocka mulljordarna står växtplatser i blockrika sluttningar och förekomster på fristående block i skogen.
Den vanligaste följearten är harsyra (31%) följd av piprör, gran, stenbär, vitsippa, liljekonvalj, hallon, rönn, blåsippa, ekorrbär och asp.
På många lokaler har hässlebrodd etablerat sig i gamla inägor eller slåtterängar. Oväntat många fynd har också gjorts på gamla isolerade gårdsplatser och fäbodar. Uppenbarligen har arten ganska god spridningsförmåga och det verkar inte otänkbart att kreatur på skogsbete fört arten med sig hem till fäboden. Man kan kanske inte utesluta att gräset även odlats. I kontrast till de vanliga tjocka mulljordarna står växtplatser i blockrika sluttningar och förekomster på fristående block i skogen.
Den vanligaste följearten är harsyra (31%) följd av piprör, gran, stenbär, vitsippa, liljekonvalj, hallon, rönn, blåsippa, ekorrbär och asp.
Ekologi
Hässlebrodd är ett flerårigt, bredbladigt och otuvat skogsgräs. Arten förökar sig vegetativt med underjordiska utlöpare som kan bli några decimeter långa. De basala bladen övervintrar delvis gröna. Hässlebrodden trivs bäst på mullrik välneutraliserad jord och gynnas av kalk och god tillgång på kväve. Den växer på frisk eller fuktig mark och både i sluten skog och helt öppet. I tät skog har den svårt att blomma och oftast ses bara vegetativa skott. På hyggen expanderar den kraftfullt och blir mycket storvuxen. I rikare bergsluttningar uppträder ofta massvegetation av hässlebrodd, piprör och örnbräken under hyggesfasen. Hässlebrodden växer ofta i granskog men den gynnas av lövinslag – och kanske speciellt av asp. Efter kusten ingår arten ofta i pionjärskogar av klibb-al, lönn, ask och hägg. Förkärleken till löv hänger säkert samman med lövförnans effekt på jordmån och näringstillgång. Hässlebrodden växer ofta i mullrika blockfria svackor och gläntor i skogen.
Utbredning
Växten är ojämnt spridd över landskapet. Den är mycket vanlig längs kusten, i kalktrakter-na och längs Dalälven. I nordvästra Gästrikland, där den inte är så vanlig, finns många lokaler på sluttning-ar av höga berg.
Vanlig (70% och 559 noterade lokaler). Mycket vanlig längs kusten (100% av kustrutorna). Ökande.
Vanlig (70% och 559 noterade lokaler). Mycket vanlig längs kusten (100% av kustrutorna). Ökande.
