blodrot
Potentilla erecta
Blodroten tillhör landskapets ursprungliga växter. Den gick förr under namnen »blodstilla«, »kåtört« eller »kåtrot« i Ovansjö. Växten anges som allmän i alla äldre källor. Arten är den tredje flitigast noterade växten under inventeringen och således en av Gästriklands vanligaste växter.
De vanligaste följearterna till blodrot representeras av växter som ofta antecknats under inventeringen. Delar man upp dem efter biotop är hirsstarr, tranbär, vattenklöver och blåtåtel vanligast i kärr. På kultur-mark är rödven, röllika, vårbrodd, glasbjörk och prästkrage vanligast. I skogen motsvaras de av gran, stenbär, piprör, lingon, blåbär och vitsippa.
Blodroten börjar blomma på försommaren samtidigt med smörblomma, liljekonvalj och smultron. Blomningen pågår sedan hela sommaren.
De vanligaste följearterna till blodrot representeras av växter som ofta antecknats under inventeringen. Delar man upp dem efter biotop är hirsstarr, tranbär, vattenklöver och blåtåtel vanligast i kärr. På kultur-mark är rödven, röllika, vårbrodd, glasbjörk och prästkrage vanligast. I skogen motsvaras de av gran, stenbär, piprör, lingon, blåbär och vitsippa.
Blodroten börjar blomma på försommaren samtidigt med smörblomma, liljekonvalj och smultron. Blomningen pågår sedan hela sommaren.
Ekologi
Blodrot växer i nästan alla miljöer i natu-ren. Den kan växa både torrt och blött men föredrar fuktig mark. Den är oberoende av kalk. Arten finns i skog av alla åldrar och trädslag men trivs inte på riktigt torr och mager skogsmark. Den växer i nästan alla kärr och är karaktärsart i många rikkärr och i fastmattekärr med blåtåtel och hirsstarr. Blodrot är mycket vanlig på steniga stränder vid rinnande vatten och sjöar. Vid havet saknas den på exponerade stränder men trivs i skyddade strandängar, mestadels i den övre delen av strandzonen och gärna på stränder med sötvattenutflöde. Blodroten återfinns i alla naturliga fodermarker och är en av karaktärsarterna i fuktiga och friska ängar. Den hävdar sig väl i kulturlandskapet längs skogsvägar, diken, övergivna åkrar m.m. men trivs inte lika bra i urbana miljöer och på näringsrik och omrörd jord. Uppenbarligen gör blodroten bäst ifrån sig i stabila miljöer med liten näringstillgång.
Utbredning
Arten är jämnt utbredd över landskapet. Den saknas dock på de yttersta öarna i Gävlebukten vilket sannolikt beror på ofullbordad spridning.
Mycket vanlig (99% och 3069 noterade lokaler).
Mycket vanlig (99% och 3069 noterade lokaler).