gaffelbräken
Asplenium septentrionale
Mer information om arten

Gaffelbräken är ursprunglig och troligen lika ovanlig nu som under 1800-talet. Arten har till stor del hittats på samma lokaler som tidigare angetts (ca 20 lokaler).

Typiska följearter är stensöta, svartbräken och getrams men oftast saknas egentliga följeväxter.

Ekologi

Gaffelbräken växer i klippskrevor på naket berg. Den finns oftast på basiska bergarter som gabbro eller diabas och gynnas i landskapet uppenbarligen av inslag av kalkrika eller åtminstone mer lättvittrade mineral. Enstaka förekomster finns även på sura bergarter utan annan rikare flora. Växten är ganska ljuskrävande och påträffas mest i klippor exponerade mot söder, sydost eller sydväst. Bara en känd lokal är nordexponerad men med stora öppna hällar. Den förekommer sällsynt även i odlingsrösen i hagmarker eller i gamla varphögar. Arten förekommer ofta ganska fåtaligt med ett par, tre tuvor. Lokalerna är uppenbarligen ofta mycket gamla och någon ny etablering på kulturskapade brottytor har inte noterats.

Utbredning

Sällsynt (15% och 70 noterade lokaler).

Lokaler

Hybrider
Hybriden mellan gaffelbräken och svartbräken, A septentrionale × trichomanes, har påträffats på några lokaler.
1. Gävle, Gråberget (CO Östling enl Wikström 1824), mer än 40 ex 1916 (Rosendahl 1918), mfl rapportörer, 13H7g 6737250 1582850 bla, 1983–84 (B-O Lundinger & PST).
2. Hamrånge, Jon-Jonsberget, 14H1d 6756250 1568350, grönstensknalle 1993 (DIN).
3. Vibyberget (Ahlner 1927), 14H1d 6758450 1566750, berg med kalkhaltig brant mot SO–O 1993 (DIN).
4. Norrsundet på Fårholmen, 14H1e 6758750 1574150, 10–15 m höga SV-exponerade öppna grönstenshällar mot havet, klippängsflora, 1 ex 1993 (PST).

Äldre uppgifter
Hybriden är tidigare känd även från följande lokaler: Gävle, Vallbacken 1813 (CO Östling enl Hartman 1818); Valbo, Alvik–Knaperåsen 1977 (G Eriksson i eget herb).

karta