Tuvsäv är flerårig. Den saknar utlöpare men bildar täta tuvor som delvis består av döda skottdelar. Växten förekommer ofta i stor mängd och bildar vidsträckta mattor i vissa myrtyper. Tuvsäven är en uthållig myr- och hedväxt som föredrar öppen, näringsfattig, fuktig eller blöt torvmark. Den växer i huvudsak i fattigkärr men förekommer också i medelrikkärr men mycket sällan i extremrikkärr. Tuvsäven trivs allra bäst i sluttande, tidvis översilade fastmattekärr i kuperade och nederbördsrika trakter. Växten kan i sådana miljöer vara helt dominerande och bilda släta lågväxta mattor över stora ytor. Vanligen växer tuvsäven i relativt torra men öppna myrdelar, ofta tillsammans med blåtåtel och låg gles pors som också är de vanligaste följeväxter-na. Andra följeslagare är tranbär, rosling, rundsileshår, vattenklöver, snip, blodrot och ljung. Bara undantagsvis har växten noterats i diken och andra miljöer än myrar, vilket antyder att den inte alls är så lättspridd som snip.

Endast underarten vanlig tuvsäv, ssp. cespitosum, är känd från landskapet.

Tuvsäven är mycket ovanlig eller saknas längst i söder. Troligen beror detta mest på att sluttande kärr är mycket ovanliga i det starkt tillplattade Dalälvslandskapet. Växten är troligen något förbisedd under inventeringen.
Vanlig (65% och 317 noterade lokaler).