storsileshår
Drosera anglica
Mer information om arten
Storsileshår är ursprunglig. Arten bedömdes förekomma flerstädes i Gävletrakten på 1800-talet och vara tämli-gen allmän i landskapet som helhet vid 1900-talets början. Under 1800- och 1900-talet försvann säkert många lokaler genom utdikning och torrläggning.
Den vanligaste följeväxten är vattenklöver (46%) följd av vitag, pors, dystarr, trådstarr, dybläddra och rundsileshår.

Ekologi

Storsileshår är en utpräglad myrväxt. Den är oberoende av kalk och växer i såväl starkt sura mossehöljor som i basis-ka extremrikkärr. Arten är ljuskrävande och växer alltid öppet eller i mycket gles myrskog. Storsileshåret behöver stora blöta myrytor för att trivas. Typiska miljö-er är gungflymattor, lösbottenmosaiker och blöta fastmattor. Vegetationen kan växla. Den växer bland vass, högstarr, lågstarr, pors, blåtåtel eller tuvsäv och bland vitmossor såväl som bland brunmossor. Arten är vanlig vid gungflystränder till brunvattentjärnar och förekommer ibland i näringsrika men blöta strandkärr och älvängar. Vid enstaka tillfällen har arten hittats på annat underlag än torv, bland annat på fuktig sand i vägdiken.

Utbredning

Vanlig (80% och 414 noterade lokaler).

Lokaler

hybrider
Hybriden med rundsileshår, D anglica × rotundifolia, är troligen inte ovanlig men har inte uppmärksammats så ofta.
karta