knutnarv
Sagina nodosa
Mer information om arten
Knutnarv är en ursprunglig art knuten till havsstränder. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 uppges arten förekomma »flerstädes på kusten«. Den var troligen vanligare på 1800-talet när strandängar vid havet och kalkfuktängar hävdades med bete och slåtter.
Vanliga följeväxter på havsstränder är strätta (55%), gulkämpar, rödsvingel, kustarun, kråkvicker och höskallra.

Ekologi

Knutnarven är flerårig och övervintrar med gröna bladrosetter. Den sprids med såväl frön som groddknoppar. Arten är ljuskrävande, konkurrenssvag och möjligen något kalkgynnad. Den växer oftast på flacka halvskyddade moränstränder med inslag av finsedi-ment och gärna vid fläckar med blottat grus en bit upp på stranden. Arten trivs också på låga strandhällar och på flacka strandängar. Den gynnas av viss störning i form av uppfrysning, erosion, torka och tramp. Enstaka fynd har gjorts innanför kusten i kulturskapade miljöer som kalkfuktängar i gamla grustag, kalkrika grusvägar och betesmarker.

Variation

Arten företräds av två underarter – nordknutnarv, ssp. borealis, och sydknutnarv, ssp. nodosa. De förekommer både i norra och södra Sverige men de har inte särskilts under inventeringen. Granskade belägg från kusten utgör ofta mellanformer. Nordknutnarv har dock urskilts från någon lokal medan sydknutnarv inte är känd från landskapet.

Utbredning

Vanlig efter kusten, sällsynt i inlandet (95% av kustrutorna och 86 noterade lokaler).
karta