kabbleka
Caltha palustris
Kabblekan kallades förr »sårblomma« eller »skorvblomma« i Valbo och Hille och »skorvtoppa« i Järbo. Kabblekan är ursprunglig. Den angavs som allmän i Gävletrakten 1848 och 1863 och även i landskapet som helhet ett halvsekel senare (Arnell 1924b).
De vanligaste följe-växterna är älggräs (41%), topplösa, kärr-viol, revsmörblomma och vattenmåra. Kabblekan blommar under vår och försommar. Blomningen är ovanligt lång och parallell med såväl vitsippa som harsyra, hägg och skogsstjärna.
De vanligaste följe-växterna är älggräs (41%), topplösa, kärr-viol, revsmörblomma och vattenmåra. Kabblekan blommar under vår och försommar. Blomningen är ovanligt lång och parallell med såväl vitsippa som harsyra, hägg och skogsstjärna.
Ekologi
Kabblekan växer på våt sumpig mark och nästan alltid i anslutning till öppet vatten i någon form. Den är mycket anspråkslös och oberoende av kalk. Art-en är dränkningstålig och klarar att stå under vatten i långa perioder. Den har fruktkapslar som öppnar sig vid väta och flytande frön som effektivt sprids med vatten. Kabbleka är en karaktärsväxt för sanka stränder vid lugnflytande åar och slingrande skogsbäckar. Den växer också vid sjöstränder men är i mycket högre utsträckning knuten till rinnande vatten. Kabblekan är också vanlig på havsstränder, i första hand på havsstrandängar, och helst där det finns sötvattenutflöden. Även småvatten innanför stranden är typiska växtplatser. Karaktäristiska miljöer för kabbleka är också blöta sumpskogar med gråal eller klibbal och björk. Att kabblekan också förekommer i de flesta blöta diken i kulturlandskapet torde vara allom bekant.
Utbredning
Arten är spridd över hela landskapet och är särskilt vanlig i skärgården. I mycket magra skogstrakter i nordväst kan man dock få leta länge efter växten.
Mycket vanlig (97% och 1123 noterade lokaler).
Mycket vanlig (97% och 1123 noterade lokaler).
