gråbinka
Erigeron acris
Gråbinka företräds av två underarter med olika histo-ria i landskapet. Vanlig gråbinka, ssp. acris, är en inkommen kulturmarksväxt utan naturliga växtplatser. Den har troligen kommit in med jordbruket. Kalbinka, ssp. droebachiensis, är ursprunglig med naturliga växtplatser på klippor och hällar vid havet. Arten angavs som tämligen allmän i Gävletrakten 1863 och samma bedömning gjordes för landskapet som helhet 1924.
Typiska växtplatser för vanlig gråbinka är gamla sandiga banvallar och bangårdar, gårdstomter, torrbacksslänter, sandiga betesmarker, grusplaner, samt utmagrade och nötta gräsmattor. Underarten kalbinka växer på öppna hällar vid havet. Den är kalkgynnad och förekommer tillsammans med arter som harmynta, äkta johannesört, gul fetknopp och bergsyra.
Typiska följeslagare till vanlig gråbinka är röllika (23%), rödven, femfingerört, stormåra, rödklöver, maskrosor, bergsyra, smultron, rödsvingel, fårsvingel och sandtrav. Vanlig gråbinka blommar samtidigt som prästkrage, ängsklocka och nyponros. Kalbinkan blommar en eller två veckor senare i början av älg-gräsets blomning.
Typiska växtplatser för vanlig gråbinka är gamla sandiga banvallar och bangårdar, gårdstomter, torrbacksslänter, sandiga betesmarker, grusplaner, samt utmagrade och nötta gräsmattor. Underarten kalbinka växer på öppna hällar vid havet. Den är kalkgynnad och förekommer tillsammans med arter som harmynta, äkta johannesört, gul fetknopp och bergsyra.
Typiska följeslagare till vanlig gråbinka är röllika (23%), rödven, femfingerört, stormåra, rödklöver, maskrosor, bergsyra, smultron, rödsvingel, fårsvingel och sandtrav. Vanlig gråbinka blommar samtidigt som prästkrage, ängsklocka och nyponros. Kalbinkan blommar en eller två veckor senare i början av älg-gräsets blomning.
Ekologi
Gråbinkan är ettårig och höstgroende. Den övervintrar med en basal bladrosett tätt mot marken. Arten är konkurrenssvag men har små anspråk på näring. Den växer nästan alltid solexponerat på torr mark med sparsam växtlighet. Gråbinkan gynnas av lättare omrörning och särskilt av nötning och tramp. Den trivs bra på stabila urlakade sand- eller grusmarker med tunn ojämn gräs-svål. Arten drar också fördelar av sommartorka som ofta bränner bort annan växtlighet. På hösten etableras ofta mattor av nya bladrosetter i barjordsfläckarna.
Variation
Vanlig gråbinka, ssp. acris, som känne-tecknas av gråludna blomkorgar och tätt håriga stjälk-ar och blad är den helt dominerande underarten. Underarten kalbinka, ssp. droebachiensis, är mycket sällsynt och har gleshåriga stjälkar, blad och blomkorg-ar och avviker ganska starkt från huvudformen.
Utbredning
Vanlig (60% och 260 noterade lokaler).
Lokaler
lokaler (kalbinka)
1. Valbo, 1 km S om Lugnet, strandklippa 1938 (JA Nannfeldt i S, !ThK ombestämd från E acer ssp politus), Vårvik, N om Granhill, 13H5g 6728375 1581742, på rikare avsatser av klipphällar ovan stranden, 5 grupper om 20–25 ex vardera 2013 (PST).
2. Vårvik, Kanhälludden, 13H5g 6728572 1581889, klipphällar ovan havet, rikligt 2013 (PST).
3. Gävle, Gråberget, klippavsats mot havet 1938 (JA Nannfeldt i S, !ThK ombestämd från E acer ssp politus), nära Grubban, 13H7g 6737336 1582965, 2013 (PST).
1. Valbo, 1 km S om Lugnet, strandklippa 1938 (JA Nannfeldt i S, !ThK ombestämd från E acer ssp politus), Vårvik, N om Granhill, 13H5g 6728375 1581742, på rikare avsatser av klipphällar ovan stranden, 5 grupper om 20–25 ex vardera 2013 (PST).
2. Vårvik, Kanhälludden, 13H5g 6728572 1581889, klipphällar ovan havet, rikligt 2013 (PST).
3. Gävle, Gråberget, klippavsats mot havet 1938 (JA Nannfeldt i S, !ThK ombestämd från E acer ssp politus), nära Grubban, 13H7g 6737336 1582965, 2013 (PST).
