brudsporre
Gymnadenia conopsea
Brudsporren är ursprunglig. Växten har minskat starkt med upphörande gräsmarksskötsel. I Gävletrakten angavs den förekomma allmänt 1848 och flerstädes 1863 utan att några lokaler specificerades. Totalt är dock 44 gamla lokaler kända varav många ligger i norra halvan av landskapet där växten nu verkar vara försvunnen.
Den stora mängden brudsporrar har dock vuxit på frisk mark i slåtterängar, magra dikeskanter, vägrenar och andra hävdade gräsmarker i odlingslandskapet. Brudsporren är en utmärkt signalart för ogödslade ängar och betesmarker. Som gräsmarksväxt är den inte alls så kalkbunden. Den försvinner tämligen omgående när hävden upphör. Fortfarande finns dock några få slåtterängar liksom enstaka vägkanter och andra marginaler mot odlingslandskapet med kvardröjande brudsporrar. Arten har minskat betänkligt även under den korta tid inventeringen pågått.
Den vanligaste följearten är blodrot (44%) följd av piprör, darrgräs, stenbär, vitmåra, ormrot, gökärt, borsttistel och ängsvädd. Kärrens brudsporrar blommar samtidigt som Jungfru Marie nycklar, kärrknipprot, älggräs och mjölkört. På torrare lokaler blommar den tidigare.
Den stora mängden brudsporrar har dock vuxit på frisk mark i slåtterängar, magra dikeskanter, vägrenar och andra hävdade gräsmarker i odlingslandskapet. Brudsporren är en utmärkt signalart för ogödslade ängar och betesmarker. Som gräsmarksväxt är den inte alls så kalkbunden. Den försvinner tämligen omgående när hävden upphör. Fortfarande finns dock några få slåtterängar liksom enstaka vägkanter och andra marginaler mot odlingslandskapet med kvardröjande brudsporrar. Arten har minskat betänkligt även under den korta tid inventeringen pågått.
Den vanligaste följearten är blodrot (44%) följd av piprör, darrgräs, stenbär, vitmåra, ormrot, gökärt, borsttistel och ängsvädd. Kärrens brudsporrar blommar samtidigt som Jungfru Marie nycklar, kärrknipprot, älggräs och mjölkört. På torrare lokaler blommar den tidigare.
Ekologi
Brudsporren är flerårig. Den bildar näringslagrande rotknölar men saknar förmåga till vegetativ förökning. Spridningen sker med små vindburna frön. Brudsporren är ljuskrävande och växer alltid mer eller mindre öppet. Den är känslig för konkurrens och försvinner om vegetationen blir för tät och skuggande. Arten kan annars växa både torrt och fuktigt. Den har naturliga växtplatser i kalkpåverkade kärr och kanske även på kalk- och grönstenshällar. I rikkärren växer brudsporren relativt torrt i ängsartade fastmattor och blir därför hänvisad till öppnare stråk i kantzoner och myrgipar. På hällmarker krävs kraftig kalkpåverkan kombinerat med tidvis översilning för att arten ska trivas.
Variation
Landskapets brudsporrar tillhör varieteten vanlig brudsporre, var. conopsea. Enar Lindbergs (1979) uppgift om praktsporre, ssp. densiflora, från Gustavsmurarna får betraktas som alltför osannolik för att tas på allvar. Vitblommiga brudsporrar förekommer sällsynt.
Utbredning
Sällsynt (14% och 55 lokaler). Minskande.
Lokaler
Lokaler (exempel)
1. Torsåker, Bagghyttan, Ugglebo, intill Gästrikeleden, 12G9g 6699650 1534850, öppen hagmark, nu ohävdad, förr troligen hackslått, minskande, 38 ex 1990 (Risberg 2008), 21 ex 1996 (PST), 19 ex 2005 (Risberg 2008).
2. Fäbods slåtteräng, 13G0h 6701703 1539203, slåtteräng som sköts av Arne Persson och Naturskyddsföreningen i Hofors-Torsåker, 60 ex 1987, ökande till det dubbla efter återupptagen slåtter, men därefter starkt varierande, som mest 140 ex 1999 (Risberg 2011), även vitblommiga 2004 (BHE mfl).
3. Körbergsklack, 13G2g 6713257 1534115, körväg och kring kalkbrottet (PST, BHE mfl; Risberg 2008).
4. Valbo, Långhäll, vid Gästrikeleden, 13H3g 6719750 1584350, översilade grönstenshällar, öppet med gles tallskog, mossbevuxna hällar och stråk med kalkfuktängsflora 1991 (PST).
5. Lummerbäcken, 13H4g 6720471 1584419, rikkärr, fastmatte-kärr med ungskog av tall, gran och löv, översilat, kalkpåverkat och något hedartat med ljung, > 100 ex 2001 (PST).
6. Gustavsmurarna, 13H4g, flerstädes bla under kraftledningen (PST mfl).
1. Torsåker, Bagghyttan, Ugglebo, intill Gästrikeleden, 12G9g 6699650 1534850, öppen hagmark, nu ohävdad, förr troligen hackslått, minskande, 38 ex 1990 (Risberg 2008), 21 ex 1996 (PST), 19 ex 2005 (Risberg 2008).
2. Fäbods slåtteräng, 13G0h 6701703 1539203, slåtteräng som sköts av Arne Persson och Naturskyddsföreningen i Hofors-Torsåker, 60 ex 1987, ökande till det dubbla efter återupptagen slåtter, men därefter starkt varierande, som mest 140 ex 1999 (Risberg 2011), även vitblommiga 2004 (BHE mfl).
3. Körbergsklack, 13G2g 6713257 1534115, körväg och kring kalkbrottet (PST, BHE mfl; Risberg 2008).
4. Valbo, Långhäll, vid Gästrikeleden, 13H3g 6719750 1584350, översilade grönstenshällar, öppet med gles tallskog, mossbevuxna hällar och stråk med kalkfuktängsflora 1991 (PST).
5. Lummerbäcken, 13H4g 6720471 1584419, rikkärr, fastmatte-kärr med ungskog av tall, gran och löv, översilat, kalkpåverkat och något hedartat med ljung, > 100 ex 2001 (PST).
6. Gustavsmurarna, 13H4g, flerstädes bla under kraftledningen (PST mfl).
