tjärblomster
Viscaria vulgaris
Tjärblomster är en ursprunglig men starkt kulturgynnad växt. Den har troligen invandrat i ett tidigare klimatskede under efterglacial tid. Arten minskar genom igenväxning och exploatering av torrbackar och andra naturliga gräsmarker i odlingslandskapet.
Artens ursprungliga biotoper utgörs av öppna basiska klipphällar – gärna klippängssamhällen vid kusten med en i övrigt rik och ängsartad flora. Det finns flera små isolerade förekomster på berg i skogslandet som kan vara relikter från värmeperioden. Arten har emellertid sin huvudsakliga utbredning i odlingslandskapet. Här är den oberoende av kalk. Den är karaktäristisk för både magra gräsmarker på sandavlagringar (fårsvingel-torräng) och för örtrika torrängsbackar (bland annat ängshavretorräng) på morän. Växten finns också spridd i vägslänter, skärningar och banvallar i kulturlandskapet. Den gynnas av slåtter och måttligt bete. Tjärblomstret är ovanligt i skärgården (endast noterad på Gåsholmen i Hamrånge) men har i ett fall note-rats etablerad i havsstrandens övre del.
De vanligaste följeväxterna är gråfibbla (36%), gulmåra och bockrot. Tjärblomster blommar samtidigt som skogsstjärna, ekorrbär och ryssgubbe.
Artens ursprungliga biotoper utgörs av öppna basiska klipphällar – gärna klippängssamhällen vid kusten med en i övrigt rik och ängsartad flora. Det finns flera små isolerade förekomster på berg i skogslandet som kan vara relikter från värmeperioden. Arten har emellertid sin huvudsakliga utbredning i odlingslandskapet. Här är den oberoende av kalk. Den är karaktäristisk för både magra gräsmarker på sandavlagringar (fårsvingel-torräng) och för örtrika torrängsbackar (bland annat ängshavretorräng) på morän. Växten finns också spridd i vägslänter, skärningar och banvallar i kulturlandskapet. Den gynnas av slåtter och måttligt bete. Tjärblomstret är ovanligt i skärgården (endast noterad på Gåsholmen i Hamrånge) men har i ett fall note-rats etablerad i havsstrandens övre del.
De vanligaste följeväxterna är gråfibbla (36%), gulmåra och bockrot. Tjärblomster blommar samtidigt som skogsstjärna, ekorrbär och ryssgubbe.
Ekologi
Tjärblomster är en flerårig art med basala rosetter och kraftig pålrot. Den har i regel god fröproduktion men verkar sakna frövila. Enskilda plantor kan föryngras genom sidoskott. Arten är sol- och värmeälskande och klarar inte att växa i skog eller högvuxen markvegetation och inte på nordexponerade berg och slänter. Den är också känslig för näringsbelastning och försvinner om markerna gödslas.
Utbredning
Arten är mycket ojämnt utbredd med svårförklarliga luckor. Den saknas på kalköarna i Gävlebukten samt i kulturlandskapen i Österfärnebo, Årsunda och Järbo trots mängder av lämpliga lokaler.
Mindre vanlig (27% och 177 noterade lokaler). Minskande.
Mindre vanlig (27% och 177 noterade lokaler). Minskande.
Lokaler
lokaler (i skogslandskapet)
1. Österfärnebo, Bärrek, Dunkberget, 12G6j 6683150 1548550, på krönet av smal bergrygg nedom klippbranter, på basisk gabbro 1990 (PST).
2. Bärrek, Onsva, 12G6j 6683993 1547891, klippor och stora block, i klippnischer, sparsamt 2012 (PST).
3. Bärrek, O om Ormilsmossen, 12G6j 6683846 1547483, SV-sluttande häll på liten bergknalle 2012 (PST).
4. Torsåker, Söderåsen, 13G1g 6708350 1533350, sydbrant med översilade blockiga hällar i öppet rasbrantområde, grönsten 1994 (BNO), även 1986 (Risberg 2008).
5. Storberget, 13G2g 6711500 1532500, hällmarker, minst 50 ex 1987 (Risberg 2008).
6. Bökesberg, toppen av berget, 13G2h 6713350 1538250, hällmarker med enstaka tallar, öppet och torrt 1987 (MBE), 100-tals 1987 (Risberg 2008).
7. Kulleberget, 13G3f 6716160 1527400, hällmarker mot väster, minst 100 ex 1998 (Risberg 2008).
8. Skållberget, a) toppen, 13G3g 6715250 1530350, sydostexpone-rade berghällar 170 m öh, kalspolade hällar, 5 rosetter 1994 (PST); b) 13G3f 6715440 1529700, blockmark, 100-tals 1986 (Risberg 2008).
9. Högståsen, a) SO-hörnet, ca 205 m öh, 13G3g 6718112 1531380, brant, SSO-exponerade grönstenshällar 1994 och 2009 (PST); b) sydbranten, 6718138 1531049, brant grönstenshäll, rikligt, > 100 ex 2009 (PST), även i rasbrant 1987 (Risberg 2008).
10. Järbo, Kungsberget, SO-sidan, nedanför branten (G Andersson 1902, mfl), a) Styggbergets talus, 13G7h 6737205 1538508, översta delen av talus, finkornigt rasmaterial 2001 och 2010 (MBE); b) ovanför Styggbergets branter, 6737184 1538394, öppna hällmarker i gles tallskog 2001 (MBE).
11. Ockelbo, Rönnåsen, brant och klapperfält (Wiger 1965), stup vid Rönnåsstugan, 14G0i 6754150 1544650, bergstup, ostvänd lodyta 235 m öh på toppen av berg, helt öppet mot öster 1997 (PST).
12. Häbberg, klippavsatser (Wiger 1965), sydostsluttningen, 160–165 m öh, 14G2j 6761450 1549550, mossbelupen klippavsats omgärdad av stora block och högvuxen granskog 1997 (GHE).
13. Mörteboklicken, 14H3b 6765250 1555250, berghällar 1995 (ÅÅG).
1. Österfärnebo, Bärrek, Dunkberget, 12G6j 6683150 1548550, på krönet av smal bergrygg nedom klippbranter, på basisk gabbro 1990 (PST).
2. Bärrek, Onsva, 12G6j 6683993 1547891, klippor och stora block, i klippnischer, sparsamt 2012 (PST).
3. Bärrek, O om Ormilsmossen, 12G6j 6683846 1547483, SV-sluttande häll på liten bergknalle 2012 (PST).
4. Torsåker, Söderåsen, 13G1g 6708350 1533350, sydbrant med översilade blockiga hällar i öppet rasbrantområde, grönsten 1994 (BNO), även 1986 (Risberg 2008).
5. Storberget, 13G2g 6711500 1532500, hällmarker, minst 50 ex 1987 (Risberg 2008).
6. Bökesberg, toppen av berget, 13G2h 6713350 1538250, hällmarker med enstaka tallar, öppet och torrt 1987 (MBE), 100-tals 1987 (Risberg 2008).
7. Kulleberget, 13G3f 6716160 1527400, hällmarker mot väster, minst 100 ex 1998 (Risberg 2008).
8. Skållberget, a) toppen, 13G3g 6715250 1530350, sydostexpone-rade berghällar 170 m öh, kalspolade hällar, 5 rosetter 1994 (PST); b) 13G3f 6715440 1529700, blockmark, 100-tals 1986 (Risberg 2008).
9. Högståsen, a) SO-hörnet, ca 205 m öh, 13G3g 6718112 1531380, brant, SSO-exponerade grönstenshällar 1994 och 2009 (PST); b) sydbranten, 6718138 1531049, brant grönstenshäll, rikligt, > 100 ex 2009 (PST), även i rasbrant 1987 (Risberg 2008).
10. Järbo, Kungsberget, SO-sidan, nedanför branten (G Andersson 1902, mfl), a) Styggbergets talus, 13G7h 6737205 1538508, översta delen av talus, finkornigt rasmaterial 2001 och 2010 (MBE); b) ovanför Styggbergets branter, 6737184 1538394, öppna hällmarker i gles tallskog 2001 (MBE).
11. Ockelbo, Rönnåsen, brant och klapperfält (Wiger 1965), stup vid Rönnåsstugan, 14G0i 6754150 1544650, bergstup, ostvänd lodyta 235 m öh på toppen av berg, helt öppet mot öster 1997 (PST).
12. Häbberg, klippavsatser (Wiger 1965), sydostsluttningen, 160–165 m öh, 14G2j 6761450 1549550, mossbelupen klippavsats omgärdad av stora block och högvuxen granskog 1997 (GHE).
13. Mörteboklicken, 14H3b 6765250 1555250, berghällar 1995 (ÅÅG).
