spädstarr
Carex disperma
Mer information om arten
Det första fyndet av spädstarr gjordes 1845 vid Oslättfors i Hille efter vägen till Nyhammar (CHn i UPS, Hartman 1848). I Gävletraktens växter betecknas den som sällsynt. Wiger (1928a, 1965) ansåg att den inte var ovanlig i skogstrakterna mot Dalarna och har angivit ett stort antal lokaler.
De vanligaste följearterna är skogsfräken (38%), kärrviol, gran, glasbjörk, ekorrbär, repestarr och gråstarr. Spädstarren blommar och sätter frukt tidigt. Blomningen börjar i slutet av vitsippans blomning.

Ekologi

Spädstarr förökar sig vegetativt med en krypande jordstam och tunna utlöpare. Det är en ursprunglig art som främst växer i fuktig eller våt skogsmark. Ofta återfinns den i källpåverkade sluttningar eller raviner, längs källbäckar och ibland i övergången mellan kärr och fastmark. Den växer gärna i gransumpskog med klibbal eller annat lövinslag och vanligen där socklar växlar med höljor med naken dy och där rörligt markvatten skapar en örtrik undervegetation av fräken och ormbunkar. Spädstarren är en bra signalart för värdefulla skogs- och våtmarksmiljöer som är artrika utan att vara kalkpåverkade. Den gynnas av god ljustillgång och troligen också av omrörning. Den expanderar därför kraftigt och sätter rikligt med frukt på hyggen. Den torde dock långsiktigt missgynnas av dikning och annan dränering som ofta följer en avverkning.

Utbredning

Mindre vanlig (36% och 142 notera-de lokaler).
karta