strandpryl
Plantago uniflora
Mer information om arten
Strandpryl är ursprunglig. Äldre fynd finns med något undantag enbart från Dalälven och delar av Gavleåns vattensystem. Arten har här minskat starkt.
De vanligaste följearterna är strandranunkel och notblomster.

Ekologi

Strandpryl är en flerårig konkurrenssvag vattenväxt. Den bildar små bladrosetter som kan för-öka sig vegetativt med korta utlöpare. Arten är liksom notblomster och braxengräs anpassad till näringsfattigt vatten. Bladen har bland annat förhållandevis lång livslängd, i genomsnitt nio månader (Sand-Jensen 2009). Rötterna kan ta upp och lagra koldioxid från bottnarna vilket också ger möjlighet att hushålla med kväve och andra näringsämnen. Strandpryl växer främst på hårdbottnar av grus, sand eller finare sediment. Den blommar bara på land men förekommer ibland rikligt i klarvattensjöar ner till åtminstone en meters djup. På land växer strandprylen på fuktig sand eller lera på öppna långgrunda stränder. Vid ökad näringsrikedom avsätts syreförbrukande bottensediment och rotsystemet skadas. Strandprylen förmår inte heller att konkurrera med vegetationsbälten av starr och vass. Många gamla lokaler har därför försvunnit när vassar-na brett ut sig.

Variation

Vattenlevande exemplar har kortare och trindare blad än de som växer på land. Under-
vattensrosetter utan utlöpare kan vara snarlika
braxengräs. Strandprylen har dock kritvita rötter, braxengräs brunfärgade.

Utbredning

Artens utbredning följer i viss mån rullstensåsarna genom landskapet. Den är sannolikt något förbisedd.
Sällsynt (8% och 28 lokaler). Minskande.
karta