backsmultron
Fragaria viridis
Backsmultron är troligen inkommen med äldre jordbruk. Arten upptäcktes relativt sent. Det första fyndet gjordes 1865 av Robert Hartman.
Ekologi
Backsmultronet är ljuskrävande och växer enbart i torra öppna gräsmarker. Arten är kalk- och betesgynnad. Den har tidigare påträffats i några kalkrika örtbackar i Gävletrakten men har förgäves eftersökts senare.
Utbredning
1 troligen tillfällig lokal.
Lokaler
1. Högbo, Boänge, Jädraån, 190 m S om Tvärgatan, 13H4b 6722850 1555150, lövskogsbård av hägg, björk, asp, klibbal, stigkant 4 m från ån, 1 eller ett fåtal ex 1994 (BHE, !ThK).
Äldre uppgifter
Valbo, Hemlingby, 1865–85 (RHn i UPS, S-hamn och S; JA Östlund i S-hamn; utan årtal RHn enl Arnell 1924b); Gravhögarna i Järvsta 1973 (Lindberg 1979); vägen Kubbo–Mohäll 1942 (C Stackell i UME); ca 500 m S »i« i Melins NO Mårtsbo (F Linder enl Lindberg 1979); Gävle, Eggegrund (Ericson 1973a).
Äldre uppgifter
Valbo, Hemlingby, 1865–85 (RHn i UPS, S-hamn och S; JA Östlund i S-hamn; utan årtal RHn enl Arnell 1924b); Gravhögarna i Järvsta 1973 (Lindberg 1979); vägen Kubbo–Mohäll 1942 (C Stackell i UME); ca 500 m S »i« i Melins NO Mårtsbo (F Linder enl Lindberg 1979); Gävle, Eggegrund (Ericson 1973a).