krustistel
Carduus crispus
Mer information om arten
Krustistel är en gammal kulturföljeslagare som saknar naturliga biotoper i landskapet. Växten angavs som tämligen allmän i Gävletrakten 1848 och 1863. Arnell gjorde samma bedömning för landskapet som helhet 1924.
Den vanligaste följeväxten är brännässla (34%) följd av kvickrot, gråbo, åkertistel, stormåra, hundäxing och baldersbrå. Krustisteln blommar samtidigt som mjölkört, åkertistel, älggräs och stor blåklocka.

Ekologi

Krustisteln är tvåårig eller flerårig med en grön övervintrande bladrosett. Efter blomningen dör plantan. Fröna sprids med vinden och korta-re sträckor även med myror. Krustisteln är ljuskrävande och kväveälskande och växer bara på öppen kulturmark. Den har troligen lättare att etablera sig på naken jord och förekommer helst på jordhögar, i naket grus eller i annan omrörd mark. Arten är vanligast i jordbruks-bygder där den ofta återfinns i kväverika miljöer som gödselstackar, gårdsplaner och kulturbetesmarker. Även bangårdar, hamnar, bullervallar och tippar är typiska miljöer. Krustisteln förekommer också på fågel-gödslade skär i kustbandet. Den har även hittats på hyggen.

Variation

Vitblommiga krustistlar har hittats vid några tillfällen.

Utbredning

Vanlig (63% och 329 noterade lokaler).

Lokaler

hybrider
Hybriden med nicktistel, C crispus × nutans, finns samlad och uppgiven från flera platser i Gävle.
karta