ögonpyrola
Moneses uniflora
Ögonpyrola är ursprunglig. I Ovansjö kallades den förr »måneblek« och »ögonljus«. Den uppgavs finnas flerstädes i Gävletrakten 1848 och 1863. Arnell (1924b) bedömde den som tämligen allmän i landskapet men noterade att den inte rapporterats från Hedesunda. Johan Wiger (1965) kände till ca 26 lokaler från socknarna Ockelbo, Järbo och Ovansjö. Det verkar som ögonpyrolan minskat en hel del de senaste 100 åren.
De vanligaste följeväxterna är gran (38%), harsyra, vitsippa, ekorrbär, skogsstjärna och stenbär. Ögonpyrolan blommar samtidigt med ekorrbär och ängsnycklar.
De vanligaste följeväxterna är gran (38%), harsyra, vitsippa, ekorrbär, skogsstjärna och stenbär. Ögonpyrolan blommar samtidigt med ekorrbär och ängsnycklar.
Ekologi
Ögonpyrolan är en flerårig vintergrön ört. Den sprids med små luftburna frön. Arten sprider sig också lokalt med tunna underjordiska utlöpare. Ögonpyrolan är en renodlad skogsväxt som växer i sluten fuktig barrskog eller blandskog. Den behöver mullrik jord eller torv för att trivas. Oftast hittas arten på något rikare genomsilad eller källpåverkad skogsmark. Skogen är ofta rik på andra lågörter och ormbunkar, men ögonpyrolan föredrar glesare fältskikt med heltäckande mossmattor (vitmossa, stjärnmossor, bräkenmossa, spjutmossa, lummermossa m.fl.). Ögonpyrolan har hittats i skogar av skiftande åldrar från fyrtioåriga bestånd till gammal naturskog. Arten är skuggtålig och kan växa under ett tätt krontak men även i små gläntor eller halvöppen skog. Däremot har den aldrig hittats på hyggen och troligen tål den inte kalavverkning. Flera lokaler har påträffats på gamla skogbeväxta ängs- och hagmarker och i ett par fall till och med rikligt på granplanterade gamla åkrar. Uppenbarligen kan arten fröspridas och etablera sig i nya lämpliga skogsmiljöer. Ögonpyrolan växer också på relativt torra mossmattor i halvöppna rikkärr och extremrikkärr.
Utbredning
Vanlig (41% och 165 noterade lokaler). Minskande.
