Småsporre rapporterades först från Hille, »Hillevik på slagghögar« 1810 (Hartman & Östling ms 1810). Den är möjligen först inkommen med fartygstransporter men sin egentliga spridning verkar växten ha fått med järnvägsnätet. Erik Almquist (1919) noterade den på alla stationer mellan Gävle och Ockelbo. Arten sprids nu också med vägnätet vida över landskapet – även ut i skogslandskapet. Den är sannolikt avsevärt förbisedd efter de större trafiklederna.
De vanligaste följearterna är renfana (26%), maskrosor, gatkamomill, gråbo, groblad och klibbkorsört.