majveronika
Veronica serpyllifolia
Majveronika har troligen kommit in med människan men kan möjligen vara ursprunglig. Det är dock svårt att hitta naturliga miljöer där arten skulle kunna leva oberoende av människan. Den beskrivs som allmän eller tämligen allmän i tidigare arbeten.
Den vanligaste följeväxten är revsmörblomma (31%) följd av vitklöver, groblad, maskrosor och brunört. Majveronikan blommar samtidigt med skogsstjärna, syren och liljekonvalj.
Den vanligaste följeväxten är revsmörblomma (31%) följd av vitklöver, groblad, maskrosor och brunört. Majveronikan blommar samtidigt med skogsstjärna, syren och liljekonvalj.
Ekologi
Majveronikan är flerårig och övervintrar grön. Den växer krypande med nedliggande rotslående stjälkar och kan bilda glesa mattor. Arten är ljuskrävande och ganska konkurrenssvag. Den gynnas av näringsrik jord och etablerar sig ofta på naket grus eller lera. I kulturlandskapet, där arten är vanligast, förekommer den ofta som ett beskedligt ogräs i trädgårdsland och åkrar. Den kan även uppträda i större mängd i trädesåkrar och på avskalad åkermark. Majveronikan är dessutom mycket vanlig vid hus och gårdar och förekommer i åtskilliga, kanske de flesta, gräsmattor och grusgångar. Den är lättspridd och etablerar sig gärna i grustag, på jordhögar, längs diken och väg-renar. Majveronikan trivs också i hårt betade och kultiverade gräsmarker. Några fynd antyder att arten bildar fröbank som kan aktiveras i rotvältor och i röjningar på igenplanterade kulturmarker.
Utbredning
Vanlig (83% och 351 noterade lokaler).
