Gatkamomill är en sent inkommen vägspridd kulturmarksväxt. Arten kommer ursprungligen från Nordamerika och påträffades första gången i Gävle hamn 1878 av Robert Hartman. Vid samma tid hittades den i flera andra landskap. Det första svenska fyndet gjordes 1848 i Uppsala där den spridit sig från botaniska trädgården. Den fortsatta spridningen blev rekordsnabb. Under åren 1894–1901 uppgavs den finnas allmänt på gator och kajer i Gävle. Vid samma tid hade den också anlänt till Axmar hamn. Under 1900-talets första årtionde observerades växten vid järnvägen i Storvik, Sandviken och Ockelbo – kort därefter vid flera andra järnvägsstationer i landskapet. 1915 sågs den för första gången i Järbo socken. Johan Wiger uppger att växten fick ökad spridning efter första världskriget då väghyvlingen kom igång, men att den nådde Kungsbergs by först 1927. Gatkamomillen finns nu sedan länge spridd över hela landskapet.

Växten är nu också ett vanligt ogräs i trädgårdsland och åkrar. Helt dominerande är fortfarande förekomsterna längs vägarna. Gatkamomillen finns i asfaltkanten längs alla landsvägar och vid grusvägarnas dikeskanter, mittremsor och vändplaner.

Den i särklass vanligaste följeväxten är groblad (41%) men även trampört, maskrosor, vitgröe, lomme, åkerspärgel, baldersbrå, svinmålla och vitklöver är vanligt sällskap. Gatkamomillen blommar mitt på sommaren samtidigt som bland annat backnejlika och mjölkört.