Blomsterlupinen är flerårig och plantorna bildar med tiden stora blomrika buketter från en grov och knölig jordstam. Nya plantor bildas från frön och frösättningen är mycket god. Arten är kvävefixerande och klimattålig och trivs även på magra marker. Den växer dock helst öppet och har troligen svårt att hävda sig i sluten skog. Trots att den är under kraftig spridning längs vägkanter verkar den dessbättre ännu ha svårt att etablera sig i den vilda naturen. De flesta förvildade förekomster vid sidan av vägkanter finns i anslutning till platser där den odlats. På några ställen har den dock setts vandra in i naturlig gräsvegetation. Arten hittas ofta på trädgårdsutkast i skogen, i grustag och på upplagda schaktmassor. Vissa vägkanter kantas nu av lupiner i tusental vilket ger litet utrymme för andra växter. Den kraftiga expansionen av lupiner utgör ett hot mot skogsklocka och andra ovanliga vägkantsarter.

Vanlig (80% och 297 noterade lokaler). Ökande.