Den nu vittspridda nysörten har kommit in i sen tid – troligen under slutet av 1700-talet. Den tidigaste uppgiften är från 1810 då den uppgavs av Carl Johan Hartman och Claes Östling från Gävle »vid Lerviken i skogen«. 1818 angav Carl Johan Hartman den som ett exempel på »sällsyntare vexter som förekomma omkring Gefle« och 1848 var den fortfaran-de bara känd från en lokal kring Gävle. 1863 hade antalet lokaler utökats till tre och 1902 betecknades den som ganska allmänt spridd över landskapet. Den snabba expansionen från slutet av 1800-talet talar för att den i huvudsak kommit in med vallfrö. Spridningen har säkert burits fram av slåtterbruk, skogsbete och hästtransporter. Växten har kallats »tusensköna« i Ockelbo.
Vitpytta, var. multiplex, är en odlad form med fyllda blomkorgar. Den har inte setts under inventeringen men odlades förr på några platser i landskapet – angiven från Vi i Ockelbo samt från kyrkogårdar i Gävle och Österfärnebo av Arnell (1902).
De vanligaste följeväxterna är röllika (34%), rödven, kråkvicker, blodrot, vitklöver, rödklöver och tuvtåtel. Nysörten blommar på sensommaren.