sparvvicker
Vicia tetrasperma
Mer information om arten
Sparvvickern har till övervägande del följt med människan in i landskapet men troligen finns även gamla och ursprungliga förekomster. I varje fall finner man den sällsynt bland klippor och berghällar där den lever sitt eget liv oberoende av människan. Den först nedtecknade uppgiften kommer från K.F. Thedenius 1833. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 beskrivs den som sällsynt. Totalt är 18 gamla lokaler kända.
De vanligaste följearterna är femfingerört (28%), röllika och rödsvingel. Sparvvicker börjar blomma på försommaren samtidigt med liljekonvalj och syren.

Ekologi

Sparvvicker är en ettårig fröföryngrad art. Den är sol- och värmeälskande men konkurrenssvag. För att föryngras behöver den naken mineraljord eller gles vegetation som torkar ut på eftersommaren. Arten bildar även fröbank som kan aktiveras när marken exponeras. Växten har mest hittats i öppna slänter med torr-ängsartad växtlighet. Lokalerna ligger påfallande ofta i anslutning till rullstensåsar där det finns gott om torr sandig jord. Arten finns sällsynt även i mer naturlig vegetation på grönstenshällar och i torra betade gräsmarker. Flera fynd har också gjorts på jordupplag, i industriområden och längs större landsvägar.

Utbredning

Sällsynt (15% och 43 lokaler).

Lokaler

lokaler (i naturlig vegetation)
1. Torsåker, Högståsen, 13G3g 6718180 1531080, klipphällar i grönstensbrant, 5 ex 1996 (Risberg 2008).
2. Söderåsen, ostsluttningen vid hällarna, 13G3g 6708353 1533557, hällar och klippskrevor, enstaka 2011 (PST).
3. Hamrånge, Jon-Jonsberget, 14H1d 6756215 1568250, hällmarker på grönsten 1993 (DIN), bergrygg med hällar, småbranter och skrevor av kalkhaltig grönsten, naturlig klippängsflora 2007 (PST mfl).
karta