Svartbräken är ursprunglig. Arten är idag känd från ungefär dubbelt så många lokaler som hittats i litteratur och herbarier. Den är dock troligen lika ovanlig nu som förr.
Svartbräken förekommer ibland i direkt sällskap med gaffelbräken och andra klippspringsormbunkar, men den i särklass vanligaste följearten är stensöta.
Ekologi
Svartbräken har en liknande ekologi som gaffelbräken och ofta finns båda arterna på samma lokaler. Den är i stort hänvisad till berg och klippor utan annan växtlighet. De flesta lokaler innehåller basiska bergarter, som gabbro, diabas och kalk, men några lokaler består av vanliga sura bergarter. Svartbräken är inte lika ljuskrävande som gaffelbräken och förekommer på berg exponerade åt alla väderstreck. Ibland växer den skuggigt under överhängande klippor eller i skuggan av en skogsskärm. Arten kan också växa i sprickor på horisontella hällar, i varphögar och på nya brottytor.
Variation
De få kontrollerade fynden har bestämts till vanlig svartbräken, A. trichomanes ssp. trichomanes. Inga säkra fynd har gjorts av underarten kalkstensbräken, ssp. quadrivalens.
Utbredning
