Luktviolen är en odlad trädgårdsväxt som förvildats. Arnell (1902) angav den som en gammal men sällsynt trädgårdsväxt som mest odlats vid herrgårdar i landskapet. Arten fanns bland annat rikligt vid Vi och Gysinge vid förra sekelskiftet. Luktviolen är numer inte ovanlig i villaträdgårdar. Den först kända förvildade förekomsten är »Kastet nära lilla Rudsjön« i Gävle, där arten hittades 1846.

Luktviolen växer på näringsrik mark intill bebyggelse. Den hittas ofta i gräsmattor och står gärna tryckt mot husväggar och murar. Den har också hittats i lövskog och häggsnår vid igenväxta gårdstomter. Arten visar sig också mer tillfälligt på jordhögar och trädgårdsutkast. Den har på en del platser varit beständig som förvildad i minst 50 år. Å andra sidan tycks den ha svårt att släppa taget om kulturen och ännu har inga förekomster hittats i naturlig vegetation.

Luktviolen blommar tidigt, i klimatgynnade lägen ofta samtidigt med blåsippa, men ibland även sent på hösten.