Kamomill är en gammal följeslagare till jordbruket. Växten uppges också ha odlats som medicinalväxt. Den kallades förr »lukttuppa« i landskapet. I Ovansjö nämndes den även »söttuppa« eller »sötkulla«. I Gävletrakten angavs den som sällsynt och mycket sporadisk 1848 men 1863 uppgavs den finnas flerstädes. Ett rätt stort antal lokaler har senare rapporterats. Arten har troligen varit vanligare förr men ändå sällsynt. I Vi i Ockelbo har den rapporterats som åkerogräs av flera generationer botanister.
De vanligaste följeväxterna är baldersbrå och gatkamomill (44%). Andra följeslagare är harkål, timotej, maskrosor, lomme och våtarv. Kamomillen blommar vackrast innan baldersbrå slagit ut och samtidigt som lingon, prästkrage och ängsklocka. Vårgroende individer blommar senare.
Ekologi
Kamomillen är ettårig och kan gro både på hösten och på våren. Den är helt fröföryngrad och sätter frukt i stora mängder. En större planta uppges kunna producera ca 45000 frön. Arten är konkurrenssvag och uppträder huvudsakligen som ogräs i odlad mark. Den förekommer bland allehanda grödor och i både leriga och sandiga jordar. I likhet med andra ogräs utvecklas den bäst kring odlingshinder och felslagen gröda. Arten uppträder ofta tillfälligt i massor på trädesåkrar, jordhögar, schaktmassor och vid nyanlagda vägar.
Utbredning
