Vårveronika saknar naturliga biotoper i landskapet och har troligen kommit in med tidigt jordbruk. Den angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1863. H.W. Arnell betraktade den som tämligen allmän i landskapet som helhet 1924. Varken Arnell eller Carl och Robert Hartman preciserade några lokaler. Ett flertal gamla lokaler från nordvästra Gästrikland har dock angivits av Johan Wiger 1965. Vårveronikan verkar ha minskat under senare delen av 1900-talet vilket kan kopplas till igenväxning och minskat bete på naturliga gräsmarker.
Vårveronikan blommar i vitsippstid samtidigt med harsyra och vårförgätmigej men något senare än nagelört och backskärvfrö. Blommorna är utslagna bara en dag och faller genast av när växten plockas. När högsommartorkan sätter in har den redan satt frö och vissnat.
Den vanligaste följeväxten är femfingerört (43%) följd av sandnarv, röllika, vårförgätmigej (31%), bergsyra och nagelört.