Skogsklöver är flerårig. Den sprids både med frön och vegetativt med långa grenade jordstammar i marken. Liksom hos andra klöverarter finns små rotknölar för kvävefixering. Skogsklövern har sitt ursprung i kulturlandskapet men är den klöver som står skogen närmast. Den växer helst öppet men hävdar sig väl i halvskugga och kan därför växa i gles ungskog eller i små skogsgläntor. Den vill ha något rikare skogsmark och gynnas av kalk. Växtplatser för skogsklöver i skogslandskapet har i många fall tidigare varit betesmarker eller slåtterängar. Arten tillhör fäbodväxterna som fått en omfattande spridning med skogsbete, hästtransporter och fäbodbruk. Förekomster av skogsklöver indikerar alltid kulturinflytande. I kulturlandskapet är arten för det mesta närvarande längs vägkanter, dikesrenar, på gårdstun och igenväxande åkrar. Den är en av karak-tärsarterna i hävdade gräsmarker men oanvändbar som signalart för naturlig gräsmarksvegetation – den tål nämligen gödsling och plöjning och är dessutom konkurrenskraftig i igenväxningsskedet. Skogsklöver bildar täta mattor i många övergivna men fortfarande öppna ängar och kantzoner i odlingslandskapet. Arten förekommer också som lättare ogräs i åkrar och rabatter.

Mycket vanlig (99% och 1235 noterade lokaler).