humleblomster
Geum rivale
Humleblomster är en ursprunglig växt med många lokala namn. Den kallades »johannisgräs« i Hille, »ko-skälla« och »mämusblomma« i Ovansjö samt »getingblomma« eller »gubben i tunnan« i Valbo. Växten beskrivs som allmän i Gävletraktens växter 1848 och i efterföljande botaniska arbeten från landskapet.
Humleblomster har sitt ursprung i skogslandskapet men har framgångsrikt etablerat sig även i kulturlandskapet. Det är en vanlig växt i fuktiga gräsmarker och den förekommer både i slåtterängar och i betesmarker, men verkar trivas bäst när hävden upphör. Den är också mycket vanlig i fuktiga övergivna åkrar, längs diken och i vägkanter liksom på förvildade tomter och i parker. Humleblomstret förekommer också i rikkärr, särskilt i myrkanter med grundvattenutströmning och i kraftigt sluttande kärr.
Den vanligaste följeväxten i alla biotoper är älggräs (43%). I skogen är också gran, stenbär, harsyra, vitsippa, ormbär, ekorrbär, piprör och blåsippa vanliga. På kulturmarker motsvaras de av midsommarblomster, daggkåpor, hundäxing, hundkäx, revsmörblomma och vanlig smörblomma. Humleblomstret blommar på försommaren samtidigt med liljekonvalj, skogsstjärna, ormbär och midsommarblomster.
Humleblomster har sitt ursprung i skogslandskapet men har framgångsrikt etablerat sig även i kulturlandskapet. Det är en vanlig växt i fuktiga gräsmarker och den förekommer både i slåtterängar och i betesmarker, men verkar trivas bäst när hävden upphör. Den är också mycket vanlig i fuktiga övergivna åkrar, längs diken och i vägkanter liksom på förvildade tomter och i parker. Humleblomstret förekommer också i rikkärr, särskilt i myrkanter med grundvattenutströmning och i kraftigt sluttande kärr.
Den vanligaste följeväxten i alla biotoper är älggräs (43%). I skogen är också gran, stenbär, harsyra, vitsippa, ormbär, ekorrbär, piprör och blåsippa vanliga. På kulturmarker motsvaras de av midsommarblomster, daggkåpor, hundäxing, hundkäx, revsmörblomma och vanlig smörblomma. Humleblomstret blommar på försommaren samtidigt med liljekonvalj, skogsstjärna, ormbär och midsommarblomster.
Ekologi
Humleblomster är flerårig med en övervintrande bladrosett. Den bildar en kraftig jordstam men saknar utlöpare. Förökningen sker istället med frön som har krokförsedda spröt och kan spridas långväga med människor och djur. Humleblomstret trivs bäst på fuktig mullrik mark och är något kvävegynnad. Den är ganska konkurrenskraftig i sluten vegetation men troligen gans-ka känslig för omrörning av marken och för bete. I skogen föredrar humleblomstret rikare skogsmiljöer. Typiska växtplatser är källor, källpåverkade sluttningar, örtrika stråk och bäckar. Växten föredrar organiska jordar och är vanlig i rika sumpskogar som alkärr och i bäckraviner. Den förekommer i skog av alla åldrar men gynnas av ljus och näring när skogen avverkas.
Utbredning
Arten förekommer i alla delar av landskapet men i magra skogstrakter kan den vara svår att hitta.
Mycket vanlig (99% och 1265 noterade lokaler).
Mycket vanlig (99% och 1265 noterade lokaler).
Lokaler
hybrider
Korsningen med nejlikrot, G rivale × urbanum, har bara noterats vid några tillfällen under inventeringen. Den är uppenbarligen försummad eftersom ett 10-tal äldre fynd är kända och föräldraarterna nu möts i större utsträckning än förr.
Korsningen med nejlikrot, G rivale × urbanum, har bara noterats vid några tillfällen under inventeringen. Den är uppenbarligen försummad eftersom ett 10-tal äldre fynd är kända och föräldraarterna nu möts i större utsträckning än förr.