ryssgubbe
Bunias orientalis
Ryssgubben har kommit in med kulturen i sen tid, troligen under 1700-talet. 1810 fanns den på flera ställen i Gävle. I Gävletraktens växter 1848 anges den som tämligen allmän. Ett trettiotal gamla lokaler är kända. Arten finns i regel kvar på de gamla lokalerna och många nya har tillkommit. Den har uppenbarligen ökat starkt i Gävle sedan 1800-talets början och etablerar sig gradvis på nya platser i landskapet. Till öarna utanför Gävle anlände den först under 1900-talet.
Vanliga följeväxter är gråbo (35%), renfana, maskrosor, stormåra, kvickrot och åkertistel. Ryssgubben börjar blomma samtidigt som hägg. Blomningen kulminerar med liljekonvalj och syren.
Vanliga följeväxter är gråbo (35%), renfana, maskrosor, stormåra, kvickrot och åkertistel. Ryssgubben börjar blomma samtidigt som hägg. Blomningen kulminerar med liljekonvalj och syren.
Ekologi
Ryssgubbe är en flerårig kulturmarksväxt som saknas i naturlig vegetation. Den är konkurrenskraftig på öppen näringsrik mark. Arten är typisk för urbana miljöer och blir ofta ett dominerande inslag på anlagda markytor utan hävd. Typiska växtplatser är bullervallar, anlagda vägslänter längs trafikleder och cykelvägar, bangårdar, industritomter och tippar. Även i jordbrukslandskapet är ryssgubben knuten till öppen näringsrik mark intill ladugårdar, upplagsplatser och andra ohävdade bak-sidor i odlingslandskapet. Arten förekommer även på kalköarna i Gävlebukten och hävdar sig väl på öppna skräpmarker kring fiskelägen och bebyggelse.
Utbredning
Mindre vanlig (35% och 207 notera-de lokaler). Ökande.
