vårfryle
Luzula pilosa
Vårfryle är en ursprunglig skogsväxt. Den anges som allmän i alla äldre referenser.
Vårfryle är anspråkslös och konkurrenskraftig och en av våra vanligaste skogsväxter. Vårfryle är talrikast i vanlig mager barrskog. Den växer gärna något torrt och öppet men arten har stor ekologisk bredd och förekommer i stort sett i alla skogstyper utom de blöta. Ofta finner man växten bland mossa och block i luckor i blåbärstäcket. Arten växer utan problem i tät sluten skog men trivs ännu bättre i öppnare skogar. Den växer dessutom gärna på helt öppen skogsmark, bland annat på hyggen och i kraftledningsgator. Växten har förvånansvärt hög närvaro i andra biotoper än skog. Den finns i de flesta av skogslandskapets kulturmarker, särskilt längs igenväxande skogsvägar, dikeskanter, avläggsplatser etc. I kulturlandskapet är växten vanlig i mager gräsmark – framför allt i gamla betesmarker och ängar. Arten koloniserar lätt ny mark som igenväxande åkrar och grusplaner. Vårfryle trivs inte på permanent våt eller översvämmad mark som myrar och stränder.
Det vanligaste sällskapet är lingon (34%) följt av blåbär, kruståtel, gran, rönn, blodrot, vitsippa, ängs-kovall och piprör. Vårfryle tillhör våra tidigaste vårväxter och blommar med lungört och de första vitsipp-orna. Under senare delen av vitsippornas blomning har den redan satt frukt.
Vårfryle är anspråkslös och konkurrenskraftig och en av våra vanligaste skogsväxter. Vårfryle är talrikast i vanlig mager barrskog. Den växer gärna något torrt och öppet men arten har stor ekologisk bredd och förekommer i stort sett i alla skogstyper utom de blöta. Ofta finner man växten bland mossa och block i luckor i blåbärstäcket. Arten växer utan problem i tät sluten skog men trivs ännu bättre i öppnare skogar. Den växer dessutom gärna på helt öppen skogsmark, bland annat på hyggen och i kraftledningsgator. Växten har förvånansvärt hög närvaro i andra biotoper än skog. Den finns i de flesta av skogslandskapets kulturmarker, särskilt längs igenväxande skogsvägar, dikeskanter, avläggsplatser etc. I kulturlandskapet är växten vanlig i mager gräsmark – framför allt i gamla betesmarker och ängar. Arten koloniserar lätt ny mark som igenväxande åkrar och grusplaner. Vårfryle trivs inte på permanent våt eller översvämmad mark som myrar och stränder.
Det vanligaste sällskapet är lingon (34%) följt av blåbär, kruståtel, gran, rönn, blodrot, vitsippa, ängs-kovall och piprör. Vårfryle tillhör våra tidigaste vårväxter och blommar med lungört och de första vitsipp-orna. Under senare delen av vitsippornas blomning har den redan satt frukt.
Ekologi
Vårfryle är flerårig och har gröna övervintrande blad. Den har korta, grenade jordstammar med ett tätt system av rötter. Växten förökar sig till stor del vegetativt genom sidoskott och avgreningar från jordstammen. Fröna har ett oljerikt bihang som anpassning till myrspridning. Vårfryle bildar fröbank som kan exponeras på hyggen och brandfält. Vid en omfattande brand på Storåsen i Hofors 2008 grodde mängder av vårfryle i askan. Småplantor av vårfryle var näst mjölkört den vanligaste växten på brandfältet.
Utbredning
Mycket vanlig (100% och 1570 note-rade lokaler).