Vårärten är ursprunglig. Den uppges förekomma flerstädes i Gävletraktens växter 1863. Ett stort antal gamla uppgifter finns preciserade i litteraturen. Troligen är arten minst lika vanlig nu som på 1800-talet. Skogsbetets försvinnande under 1900-talet kan möjligen ha gynnat den.

Vårärt är en utpräglad skogsväxt som växer på friska mullrika jordar. Den är en av de bästa signalarterna för kalkrik mark och rika lundartade skogsmiljöer. Arten är mycket skuggtålig och kan växa under ett tätt krontak där få andra växter överlever. Den växer i skog av alla åldrar och trädslag och även öppet på hyggen om markförhållandena är de rätta. Vårärten är dock framför allt en karaktärsart för örtrik gran- och lövskog. Arten får ofta sällskap av ädla lövträd och andra krävande skogsväxter. I det inre av landskapet hittas den förhållandevis ofta i bergsluttningar högt upp på bergen och ofta i sällskap med andra ärtväxter och blåsippa. Arten får närmast betraktas som kulturskyende. Den trivs inte på stränder och växer aldrig vått.

De vanligaste följeväxterna är piprör (63%), blåsippa (61%), stenbär, liljekonvalj, vitsippa och gran. Vårärten har en ganska kort blomning som sammanfaller med harsyrans, skogsviolens, häggens och gullvivans.