ängsvide
Salix starkeana
Ängsvide är ursprunglig. Knappt tiotalet fynd finns angivna från landskapet. Arten har inte särskilt eftersökts på de gamla lokalerna men inga nya lokaler har påträffats. I Gävletraktens växter 1848 anges växten som sällsynt. I nästa utgåva 1863 uppges växten finnas flerstädes, bland annat på de nedan angivna lokalerna.
Ekologi
Ängsvide är en lågvuxen buske som till skillnad mot andra viden växer torrt på hedartad skogsmark. Den förekommer ofta i anslutning till rullstens-åsar och även på torr eller frisk ängs- och betesmark.
Utbredning
Troligen har ängsvide tidigare varit spridd i landskapet, men kulturbunden, knuten till magra inägor och ängsmarker i skogsbygderna. Arten har även minskat starkt i Uppland (Jonsell 2010). Det är också möjligt att den har en naturlig utbredningslucka i landskapet då den även saknas i sydöstra Hälsingland.
Mycket sällsynt (ej återfunnen).
Mycket sällsynt (ej återfunnen).
Lokaler
Äldre uppgifter
Österfärnebo, Holm-holmen, nära Nässja, »inom landskapet har jag sett en hit hänförbar form endast på detta ställe« (Arnell 1924b); Valbo, Kubbo (Hartman 1848); Häcklinge vid Bäck (Hartman 1848); Mackmyra (Hartman 1848); Gävle, Rullan, Igeltjärn och Utvalnäs 1964 (LEr enl Lindberg 1979), enstaka tillfälliga buskar i hyggesbränd tallskog efter stormfällningen 1954 (LEr); Avasältan (LEr enl Lindberg 1979), en buske, ej ren ängsvide (LEr); Hille, Eskön, Östermyran (Hartman 1848).