Underviol är en ursprunglig skogsväxt. Den beskrivs som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 och 1863 och bara några få lokaler var då kända. Detta till trots har den troligen inte förändrat sin utbredning eller förekomst under de senaste 200 åren.
Den vanligaste följeväxten är blåsippa (68%) följd av liljekonvalj, piprör, vitsippa, stenbär och vårärt. Underviolen blommar i vitsippstid, något tidigare än många andra violer.
Ekologi
Underviolen är flerårig. Arten är helt fröspridd och frösår sig lätt i odling. Den bildar först vanliga, men ofta sterila, blommor och senare blommor som sätter frö utan att öppna sig. Underviolen är en kalkkrävande lundväxt som nästan bara hittats i örtrika skogar på frisk mullrik mark. Den växer i skogar av alla åldrar och både i granskog och i lövskog. De flesta skogar med underviol innehåller dock ett visst lövinslag. Många är praktfulla lundmiljöer med hassel, lind och andra exklusiva lundväxter. Underviolen tillhör karaktärsarterna i sådan kalkpåverkad lågörtvegetation och förekommer ofta i stor mängd. Arten har även hittats på hyggen och i ren ungskog men troligen mår den bättre under skyddande lövträdskronor. Underviolen återfinns även bland små odlingsmarker och beteshagar men är då ofta reducerad till enstaka bestånd i odlingsrösen och lövdungar. Den kan dock expandera och vandra in över igenväxande åkrar och ängar om hävden upphör.
Utbredning
Lokaler
Hybrider
[Hybriden med skogsviol, V mirabilis × riviniana, har rapporterats från Gästrikland men visat sig vara felaktig.]
