tuvtåtel
Deschampsia cespitosa
Tuvtåtel är en ursprunglig men starkt kulturgynnad växt. Den anges som allmän i alla äldre arbeten.
Växten gynnas av svagt bete bland annat beroende på att den ofta ratas av kreaturen. Nötkreatur betar dock ner tuvorna om de saknar smakligare alternativ (Johansson & Hedin 1995). Gamla övergivna fuktiga betesmarker och inägor blir med tiden ofta tuviga tuvtåtelängar helt dominerade av gräset i sällskap med älggräs. Tuvtåteln hävdar sig väl även efter igenväxning med björk eller annat löv. En mycket viktig miljö och spridningskälla för växten är diken och vägar. Det är svårt eller omöjligt att hitta vägkanter utan tuvtåtel oavsett om det är större landsvägar eller enkla kör-vägar. Arten är vanlig längs kusten men förekommer mycket sällan på havsstränder.
De vanligaste följearterna är älggräs (25%), blodrot, rödven, midsommarblomster, gran, revsmörblomma, glasbjörk, hallon och kärrviol.
Växten gynnas av svagt bete bland annat beroende på att den ofta ratas av kreaturen. Nötkreatur betar dock ner tuvorna om de saknar smakligare alternativ (Johansson & Hedin 1995). Gamla övergivna fuktiga betesmarker och inägor blir med tiden ofta tuviga tuvtåtelängar helt dominerade av gräset i sällskap med älggräs. Tuvtåteln hävdar sig väl även efter igenväxning med björk eller annat löv. En mycket viktig miljö och spridningskälla för växten är diken och vägar. Det är svårt eller omöjligt att hitta vägkanter utan tuvtåtel oavsett om det är större landsvägar eller enkla kör-vägar. Arten är vanlig längs kusten men förekommer mycket sällan på havsstränder.
De vanligaste följearterna är älggräs (25%), blodrot, rödven, midsommarblomster, gran, revsmörblomma, glasbjörk, hallon och kärrviol.
Ekologi
Tuvtåtel är ett flerårigt tuvbildande gräs. Tuvorna övervintrar med delvis gröna blad. Arten har ganska små näringskrav och är oberoende av kalk. Den hävdar sig bäst på öppen mark, men kan leva kvar i sluten skog under lång tid utan att blomma. Särskilt konkurrenskraftig är den på fuktig mark med organiska jordar. Tuvtåteln är i huvudsak en kulturmarksväxt men med ovanligt stor spridning till andra, helst kulturpåverkade, naturtyper som skogar och stränder vid sötvatten. Det är svårt att peka ut vad som är artens naturliga miljö. Kanske beror det på att den ofta finns just i kantzoner mellan olika biotoper och att den i naturen förekommer mycket sparsammare än på kulturmarkerna. Troligen är den ursprunglig i fuktig skogsmark vid källor, i myrkanter och fuktiga glesa strandskogar. Det är dock uppenbart att arten fått sin huvudsakliga spridning med kulturen.
Utbredning
Mycket vanlig (100% och 1831 noterade lokaler).