Berberis är en gammal kulturväxt som förvildats och nu är fullt naturaliserad i landskapet. Den första uppgiften meddelades av Carl Johan Hartman och C.O. Östling 1810 – »Gävle, på backar kring staden, ej sällsynt«. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 anges den som sällsynt eller flerstädes och flera lokaler namngavs. Arten bör således ha funnits spridd kring staden redan under 1800-talet. Den har säkert ökat betydligt och finns nu även långt från kulturen. Under 1900-talet bekämpades växten för att förhindra spridningen av svartrost. Efter omfattande skador på säd 1951 infördes till och med en lag om total utrotning av berberis.
Rönn (32%), stenbär, smultron och hägg är exempel på vanliga följeväxter. Även som vild bildar berberis stora, uppåt fyra meter höga buskar i gynnsamma lägen. Bären äts och sprids av fåglar.