ljust kungsljus
Verbascum thapsus
Ljust kungsljus är en ursprunglig men starkt kulturgynnad art. Den anges vara sällsynt eller förekomma flerstädes i Gävletraktens växter 1848 respektive 1863. Den tidigaste uppgiften förmedlas dock av Göran Wahlenberg som såg växten i Harnäs 1810 – »på backarna fanns mycket Werbascum thapsus och Arenaria serpyllifolia«. H.W. Arnell (1924b) uppgav flera lokaler för kungsljus i landskapet men anmärkte att han ej sett den i Hille, Hamrånge och Högbo socknar. Växten har uppenbarligen ökat starkt under senare delen av 1900-talet.
Kungsljuset har enstaka ursprungliga och troligen urgamla växtplatser i rasbranter och klippnischer i berg. Det bästa exemplet är här Kungsberget i Järbo där arten vid upprepade tillfällen rapporterats från bergets rasmark sedan 1901 och alltjämt finns kvar. Liknande förekomster finns på Högståsen i Torsåker, Häkenberget i Ovansjö och i Mellanbergets sydbrant i Ockelbo samt på Kräbäcks hällar i Österfärnebo.
De vanligaste följeväxterna till kungsljus är vanliga kulturmarksväxter som gråbo, renfana och röllika. Inte fullt så vanliga men typiska är också femfingerört, sandnarv och ullört. Kungsljuset blommar samtidigt som mjölkört, liten blåklocka och rödklint.
Kungsljuset har enstaka ursprungliga och troligen urgamla växtplatser i rasbranter och klippnischer i berg. Det bästa exemplet är här Kungsberget i Järbo där arten vid upprepade tillfällen rapporterats från bergets rasmark sedan 1901 och alltjämt finns kvar. Liknande förekomster finns på Högståsen i Torsåker, Häkenberget i Ovansjö och i Mellanbergets sydbrant i Ockelbo samt på Kräbäcks hällar i Österfärnebo.
De vanligaste följeväxterna till kungsljus är vanliga kulturmarksväxter som gråbo, renfana och röllika. Inte fullt så vanliga men typiska är också femfingerört, sandnarv och ullört. Kungsljuset blommar samtidigt som mjölkört, liten blåklocka och rödklint.
Ekologi
Ljust kungsljus är en tvåårig ört som första året bildar en övervintrande bladrosett. Efter blomningen följande år dör växten. Frösättningen är mycket rik och tryggas om korsbefruktning uteblir med självbefruktning genom att pistillen växer ihop med en ståndare. Växten bildar fröbank och frön av kungsljus kan behålla sin livskraft i mer än 100 år. Arten är konkurrenssvag och starkt beroende av omrörning och blottad jord. Den är dessutom ljus- och värmekrävande och återfinns främst på solexponerade platser, helst i sydvända sluttningar med naken mineraljord. Kungsljuset gynnas av sandiga jordar och är vanligast i anslutning till rullstensåsarna och särskilt där de genomkorsar kulturbygderna. Arten är oberoende av kalk men kanske något näringsgynnad, i varje fall etablerar den sig gärna på soptippar, jordhögar och avläggsplatser. Växten sprids troligen flitigt med maskiner och jordmassor och etablerar sig lätt på nya platser, även där den inte kan ha legat vilande i fröbanken. Typiska miljöer i kulturlandskapet är banvallar, stationsområden, grustag, vägskärningar i åsar, hyttruiner, torrbackar och industritomter. Den förekommer också förvildad i trädgårdar – ofta som ett envist återkommande minne från tidigare odlade plantor.
Utbredning
Arten är oftast bara representerad av några enstaka blommande exemplar men vid omrörning på etablerade lokaler kan den förekomma i större mängd.
Vanlig (43% och 200 noterade lokaler). Ökande.
Vanlig (43% och 200 noterade lokaler). Ökande.
