åkerpilört
Persicaria maculosa
Åkerpilört har troligen kommit in med människans odling långt tillbaka i tiden. Arten rapporterades först av Thedenius 1834 – »Gävle, gator, öster i staden«. Den bedömdes förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848.
Den vanligaste följearten är sumpfräne (62%), följd av revsmörblomma och sumpnoppa.
Den vanligaste följearten är sumpfräne (62%), följd av revsmörblomma och sumpnoppa.
Ekologi
Åkerpilörten har ungefär samma ekologi som pilört. Den är dock ett betydligt ovanligare och ett mer utpräglat åkerogräs som främst tycks föredra lerig åkerjord. Ibland växer den även på jordhögar och ruderatmark. Vid Inre fjärden i Gävle uppträder den som strandväxt på fotdjupt vatten i anslutning till näringsrika strandvassar – även här på jordar uppbyggda av tunga marina leror.
Utbredning
Åkerpilört har hittats på ett tjugotal lokaler spridda i landskapet. Ett tiotal äldre fynd är kända. Sannolikt är arten något förbisedd då den lätt drunknar i mängden av vanlig pilört. Måhända var den också vanligare förr.
Sällsynt (11% och 24 lokaler).
Sällsynt (11% och 24 lokaler).
