Åkerveronika är en kulturspridd växt som saknar naturliga biotoper. Den har troligen kommit in med tidigt åkerbruk. Den första uppgiften är från 1833 då växten antecknades av K.F. Thedenius. Han såg den i Kålhagen i Gävle. Arten angavs som tämligen allmän i Gävletrakten på 1800-talet och var troligen vanligare förr. Effektivare ogräsbekämpning och nedläggning av små grusiga åkrar är troliga orsaker till minskningen.
De vanligaste följeväxterna är rödplister (47%), åkerviol, åkerförgätmigej, lomme och baldersbrå. Åkerveronikan blommar en stor del av säsongen men flitigast under den senare delen.