åkerveronika
Veronica agrestis
Åkerveronika är en kulturspridd växt som saknar naturliga biotoper. Den har troligen kommit in med tidigt åkerbruk. Den första uppgiften är från 1833 då växten antecknades av K.F. Thedenius. Han såg den i Kålhagen i Gävle. Arten angavs som tämligen allmän i Gävletrakten på 1800-talet och var troligen vanligare förr. Effektivare ogräsbekämpning och nedläggning av små grusiga åkrar är troliga orsaker till minskningen.
De vanligaste följeväxterna är rödplister (47%), åkerviol, åkerförgätmigej, lomme och baldersbrå. Åkerveronikan blommar en stor del av säsongen men flitigast under den senare delen.
De vanligaste följeväxterna är rödplister (47%), åkerviol, åkerförgätmigej, lomme och baldersbrå. Åkerveronikan blommar en stor del av säsongen men flitigast under den senare delen.
Ekologi
Åkerveronikan är ettårig. Höstgroende individer kan övervintra gröna och blomma redan på våren. Arten är konkurrenssvag och näringskrävande. Den behöver naken jord för att etablera sig och uppträder i huvudsak som ogräs. Åkerveronikan förekommer både på lerig åkerjord och på sandig-grusig jord och bland olika grödor som säd och potatis. Den är dock väl så vanlig som ogräs i trädgårdsland. I likhet med andra ogräs förekommer den rätt ofta på jordhögar, fyllnadsmassor, industritomter och annan omrörd eller flyttad jord från odlingslandskapet.
Utbredning
Mindre vanlig (22% och 71 noterade lokaler). Minskande.
