kanelros
Rosa majalis
Kanelrosen är ursprunglig i landskapet. Den uppges i de tidigare botaniska arbetena finnas flerstädes. Arten har knappast ändrat sin utbredning och verkar vara lika vanlig idag som för 100 år sedan.
Kanelrosen är ljusälskande men inte alls lika ljuskrävande som andra rosor och den växer även i skog. Den förekommer bara i rikare skogsmiljöer med stort lövinslag eller i ren lövskog. Ofta hittar man den i igenväxta betesmarker, skogsbackar intill odlad mark, eller strandnära lundar med asp eller inslag av ädla lövträd.
Arten är vanlig i naturbetesmarker och slåtterängar. Den hålls tillbaka under hävd – ofta hänvisad till odlingsrösen och andra blocksamlingar – och expanderar kraftigt om hävden upphör. Kanelrosen har också hittats längs vägkanter, diken, banvallar och på igenväxande ödetomter och ohävdade gårdstun. Den vanligaste följeväxten är stenbär (32%) följd av älggräs, liljekonvalj, asp, midsommarblomster och piprör. Kanelros blommar samtidigt med linnea och andra rosor.
Kanelrosen är ljusälskande men inte alls lika ljuskrävande som andra rosor och den växer även i skog. Den förekommer bara i rikare skogsmiljöer med stort lövinslag eller i ren lövskog. Ofta hittar man den i igenväxta betesmarker, skogsbackar intill odlad mark, eller strandnära lundar med asp eller inslag av ädla lövträd.
Arten är vanlig i naturbetesmarker och slåtterängar. Den hålls tillbaka under hävd – ofta hänvisad till odlingsrösen och andra blocksamlingar – och expanderar kraftigt om hävden upphör. Kanelrosen har också hittats längs vägkanter, diken, banvallar och på igenväxande ödetomter och ohävdade gårdstun. Den vanligaste följeväxten är stenbär (32%) följd av älggräs, liljekonvalj, asp, midsommarblomster och piprör. Kanelros blommar samtidigt med linnea och andra rosor.
Ekologi
Kanelrosen sprids vegetativt med underjordiska utlöpare. Frön sprids troligen huvudsakligen med fåglar. Kanelros finns i många olika miljöer och dess biotopkrav liknar liljekonvaljens. Den föredrar något rikare marker, ofta med kalkrika eller mullrika jordar. Kanelrosen har en stark dragning till stränder, särskilt vid rinnande vatten. Blockiga öar och stränder vid forsar är kanske den mest karaktäristiska biotopen. Vid sjöar och lugnflytande vatten växer den i regel ett stycke ovan den egentliga stranden, alltid på fastmark och gärna inne i strandskogen. Troligen är den känslig för långvarig dränkning och syrebrist. Naturliga gläntor runt tidvis vattenfyllda svackor är en annan typisk biotop där arten ofta finns i stor mängd.
Variation
Bukettros, R. majalis »Foecundissima«, är en odlad form av kanelros med fyllda blommor som vid några tillfällen hittats kvarstående vid gammal bebyggelse.
Utbredning
Vanlig (73% och 351 noterade lokaler).
