nålsäv
Eleocharis acicularis
Mer information om arten
Nålsäven är ursprunglig. Den angavs som allmän i Gävletrakten vid 1800-talets mitt. Många fynd har senare rapporterats från skilda delar av landskapet. Arten har minskat starkt på grund av upphört strandbete och igenväxning. Särskilt förödande är den starka expansionen av vass.
Den i särklass vanligaste följeväxten är strandranunkel (50%). Annat vanligt sällskap är svalting, knappsäv, sumpnoppa, löktåg, sjöfräken, smålånke och sylört.

Ekologi

Nålsäv är en liten flerårig vattenväxt. Den förökar sig vegetativt med grunt krypande utlöpare som på lämpliga lokaler flätas samman till mattor. Växten sprids också vegetativt med bortsköljda stycken av utlöparna och hittas ofta lösdrivande eller samlad i driften. Nålsäven är en sötvattensväxt men klarar att växa i svagt bräckt vatten. Normalt förekommer den enbart på lokaler med lägre salthalt än 4 promille (Wallentinus 1968). Arten är ljuskrävande och beroende av nakna grunda bottnar med finkornig jord allt-ifrån fin sand till lera. Den återfinns vanligen kring vattenlinjen. Ibland växer den djupare, ner till en meters djup, men arten behöver perioder med stabilt lågvatten för att komma upp på land, blomma och sätta frukt. Växten gynnas starkt av stora vattenståndsväxlingar och av bete och slitage som håller högre vegetation borta. Nålsäv är vanligen den viktigaste komponenten i ävjebroddssamhället som utmärker hårt betade, grunda och näringsrika strandängar. Arten kan utnyttja små fläckar med blottade sedimentbottnar och tycks klara igenväxning och utebliven hävd bättre än andra ävjebroddsväxter.

Utbredning

Arten är i huvudsak knuten till större sjöar och vattensystem men förekommer även sparsamt vid kusten. De rikaste förekomsterna finns i Nedre Dalälvsområdet, särskilt i den oreglerade Färnebofjärden, där arten fortfarande är vanlig.
Mindre vanlig (18% och 88 noterade lokaler). Minskande.
karta