Hundkäx är starkt kulturgynnad men troligen ursprunglig. »Sprutloka« är ett gammalt namn som förekommit i Ockelbo. Den beskrivs som allmän i tidigare arbeten. Sannolikt har arten ökat betydligt sedan dess. Upphörande bete och slåtter, konstgödsling och ökande näringsnivåer i allmänhet bidrar till växtens framgång.
Hundkäx förekommer i många olika miljöer men helst i spåren av kulturen och mer än två tredjedelar av alla förekomster finns i kulturlandskapet. Växten kännetecknar framför allt ohävdad gräsmark. Den förekommer inte bara på gamla igenväxande åkrar och ängar utan på allehanda överbliven mark, bland bebyggelse, på ödetomter, ladugårdsbackar och tippar.
Stora mängder hundkäx finns också längs vägkanter och diken i odlingslandskapet och även längs skogs-vägar, på bullervallar i tätorter etc. I skogen växer hundkäx oftast i lövskog i anslutning till kulturlandskapet eller gamla övergivna inägor.Det är inte troligt att arten är en naturlig skogsväxt i våra trakter trots att den nu är väl spridd i skogslandskapet. Hundkäx är dock sannolikt ursprunglig på havsstränder, där den förekommer i anslutning till stormdriftvallen – gärna i luckiga strandsnår, glesa lövbårder eller på ursvallade grusbankar och driftvallar.
De vanligaste följeväxterna är midsommarblomster (22%), hallon, brännässla, maskrosor, hundäxing, röllika och stormåra. På havsstrand är havtorn, kråkvicker och gråbo vanliga följearter. Hundkäx blommar samtidigt som midsommarblomster och ekorrbär.