Taxasida

nässelsnärja

Cuscuta europaea

L.

nässelsnärja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

nässelsnärja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • nässelsnärja
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cuscuta europaea
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cuscuta europaea L.
Svenskt namn
nässelsnärja
norwegianBokmal
snyltetråd
norwegianNynorsk
snikjetråd
Finskt namn
euroopanvieras
finlandSwedish
nässelsnärja
Danskt namn
Nælde-silke
Foton
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2009-07-26
Peter Ståhl
Björkholmen, Älvkarleby sn 2024-07-06
Peter Ståhl
Björkholmen, Älvkarleby sn 2024-07-06
Björn Wannberg
Hässja, Alfta 2021-08-10
Arnold Larsson
Hästnäs, Bjuråker 2004-08-09
Katarina Stenman
Odlad, Gärdsmark, Skellefteå 1988-01-01
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2009-07-26
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2009-07-26
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Parasit på bl.a. nässlor, nu sälls.–spridd, förr allm. i Närke (Samzelius ms 1758) liksom i Askersund på 1920-talet (G. Åslind enl. Broddeson ms), vilket dock inte återspeglas i bakgrundsmaterialet.

Av värdväxter noterade Samzelius (ms 1758) de ekonomiskt viktiga nässlor, humle, lin och hampa ”dem hon aldeles nedquäfwer”. Av många sentida kan nämnas en bukett från banvallen vid Tisarbaden i Lerbäck 1994 (Nilsson ms): ”knylhavre, strandråg, parktolta och amerikansk dunört”, men växer också på en mängd andra växter.

I Götlunda fanns 1990 i hagen och på gödselstaden vid Krämplinge 12 bestånd över totalt mer än 20 m². Vid Södra Järnäs och Hästnäs växte 1974 väldiga mänder över stora områden (E. Hellkvist; !).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1533 Cuscuta europaea L.

This species is widely distributed in Eurasia. It occurs as an adventive especially in the northernmost localities. The map includes var. halophyta Fr., occurring along the S. Fennoscandian coasts (see Hultén, Atlas 1971, map 1442). It has been introduced into eastern N. America, Haiti and Australia (Queensland). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 359.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Nässelsnärja är sannolikt ursprunglig vid havsstränder men den finns också på kulturpåverkade åstränder samt i närheten av bebyggelse. Den är ettårig och parasiterar på brännässla Urtica dioica, men vi har också sett den på många andra växter, t ex lövbinda Fallopia dumetorum, kråkvicker Vicia cracca, käringtand Lotus corniculatus, kärleksört Sedum telephium ssp. maximum, snårvinda Calystegia sepium ssp. sepium, kustbaldersbrå Tripleurospermum maritimum ssp. maritimum, strandmalört Artemisia maritima ssp. maritima, strandveronika Veronica longifolia, åkermolke Sonchus arvensis var. arvensis och åkertistel Cirsium arvense.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Ännu spridd på Mälarslätten; tämligen sällsynt i Skogslåglandet och Nedre Bergslagen (tillståndet inom sistnämnda område bristfälligt känt). Utbredning i Skandinavien sydlig. Som ALMQUIST (1949) uppger den vara vida spridd och bofast ännu i mellersta Dalarna, bör den vara klimathärdig åtminstone t.o.m. Nedre Bergslagens lågtrakter. Spridning N Mälarslätten därför troligen ofullbordad. Utbredningstyp: S2.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Har minskat kraftigt, endast två nutida förekomster är kända. - 21 (14).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Larsson (1859, 1868) uppger endast: "här och der”.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Nässelsnärja och strandsnärja, ssp. europaea respektive ssp. halophyta, är främst skilda genom ståndorten: nässelsnärja växer i gårdsmiljöer, strandsnärja på havsstranden. Strandsnärja anges ha mörkare röda stjälkar, djupare kluvet foder och mest femtaliga blommor (hos nässelsnärja anges fyrtaliga blommor dominera). Skillnaderna i färg kan dock bero på olika ljusexponering, och såväl fyrtaliga som femtaliga blommor brukar gå att finna på samma exemplar. Möjligheten finns att strandsnärja bara är nässelsnärja som växer på stranden. I linje med traditionen redovisas underarterna dock separat här.
Arten är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Östergötlands län.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Nässelsnärja delas upp i två underarter: vanlig nässelsnärja subsp. europaea och strandsnärja subsp. halophyta. Kanske är det endast ståndorten som skiljer dem åt? Någon skiljekaraktär förutom växtplatsen har vi inte kunnat fastslå under inventeringen. Enligt tillgängliga floror ska vanlig nässelsnärja ha en stjälk som är gulaktig och fyrtaliga blommor medan strandsnärja har en mörkröd stjälk och femtaliga blommor. Det stämmer ibland men inte alltid. De fynd som gjorts på havsstränder redovisas under strandsnärja.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig eller kulturföljeslagare.
Vid gårdar och på fårbetesmark, ett fynd på nässlor i en tånggödd havsvik. Nässelsnärja parasiterar på nässlor, humle, kirskål och gulmåra. Tidigare angavs även tulkört och kvickrot som värdväxter (Wittrock 1909); jämför förekomsten på Falholmen, se nedan.
Endast vanlig nässelsnärja ssp. europaea är med säkerhet känd från Gotland.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Under inventeringen har vanlig nässelsnärja ssp. europaea och strandsnärja ssp. halophyta inte konsekvent särskilts, och det har visat sig svårt att upprätthålla skillnaden även på äldre fynd. Det är möjligt att strandsnärja endast är en ståndortsmodifikation av arten nässelsnärja (Edqvist & Karlsson 2007). Därför behandlas arten kollektivt.
Nässelsnärja växer på kväverika platser och parasiterar på nässlor och en rad andra växter. Den förekommer oftast på steniga havsstränder eller på havsstrandängar men kan också påträffas vid gårdar, i betesmark och i hällmark.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
I arten ingår två underarter som omnämns i Västergötlands flora, vanlig nässelsnärja subsp. europaea och strandsnärja subsp. halophyta, vilka redovisas under respektive underart.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Främre Asien. I Sverige upp till Västerbotten. I Sörmland mindre allmän, mer sällsynt åt öster – (11%). Nässelsnärjan är en ettårig, vårgroende parasit som i regel angriper brännässla men ibland även andra örter. I Sörmland är den funnen på hallon, körvel, vargtörel, gulmåra, humle, örnbräken och flera andra växter. Den angriper sällan ettåriga växter och har därför aldrig setts på exempelvis etternässla. Nässelsnärjan är mycket värmekrävande och förekommer oftast på nässelbestånd i soliga, ofta betade fållor, slänter och vid laduväggar. Någon gång växer den även utanför gårdsmiljön, oftast vid stränder och i soliga betesmarker. Trots att nässelsnåren numera ökar och breder ut sig kring övergivna ladugårdar tycks nässelsnärjan efterhand försvinna från flera av sina tidigare lokaler. Troligen ändras både groningsbetingelser och mikroklimat när nässelsnåren sluter sig vid upphörande djurhållning. I Sörmland förekommer endast subsp. europaea.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Nässelsnärjan är troligen en gammal kulturföljeslagare som kommit in med jordbruket. Arten uppgavs första gången 1833 från Holmsund i Gävle. Den betecknas som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 och en handfull lokaler anges. I nästa utgåva 1863 ansågs den istället förekomma flerstädes. Lokalexempel ges också av Arnell 1924. Han angav till och med arten som tämligen allmän i Österfärnebo socken. Totalt finns omkring 35 gamla förekomster. Detta tyder på att arten har minskat en hel del. Kanske beror det på att antalet småjordbruk och gårdar minskat. Miljöer med brännnässlor och andra värdväxter har dock ökat men nässelsnärjan kan ha svårt att spridas till nya lokaler.
De vanligaste följeväxterna och värdväxterna är brännässla (78%), kvickrot, hallon, hundkäx, åker-tistel och stormåra. Arten har visat sig varaktig på flera platser, t.ex. vid Moms fäbodar i Ovansjö där den är känd sedan 1930-talet.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Hur nässelsnärjan sprids känner vi inte till, men den kan leva kvar på sin lokal åtminstone femtio år, varje år utvecklad ur frö, troligen till största delen fjolårets frön. Det är lätt att få in arten i ett nässelbestånd genom att så frön där, men den blir inte alltid långvarig. Fröna gror mot slutet av vitsippans tid. Arten börjar blomma i linneans tid. Nässelsnärjan tycks vara ungefär lika vanlig nu som för hundra år sedan och några av våra observationer visar lokal ökning. Dagens vegetation i odlingslandskapets och tomternas utkanter, i vägkanter och liknande, är högre än förr och torde bjuda nässel­snärjan på frodigare plantor att snylta på. Till skillnad från förhållandena i sydligare landskap har vi aldrig hittat den på havsstrand. Den är inte kräsen vid valet av värdväxt. Numera ses den till exempel ofta på lupiner. Forna tiders beroende av nässlor kan ha hängt ihop med att dessa var bland de få arter som blev kvar på de betade markerna i närheten av bebyggelse. Nässelsnärja förekommer mest i landskapets östra del.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Nässelsnärja är en bladlös och efter en tid rotlös parasit som huvudsakligen lever på brännnässla Urtica dioica. Arten är ett gammalt kulturogräs och i Medelpad finner man den främst i de gamla jordbruksbyarna vid kusten och i älvdalarnas nedre del. Den växer näringsrikt och solvarmt och är troligen klimatiskt begränsad inåt landet. De typiska lokalerna är stora och mycket gamla nässelbestånd invid en gammal ladugårdsvägg i söderläge. Utom på nässlor är den hos oss även funnen på bl.a. gulmåra Galium verum, sommargyllen Barbarea vulgaris, hallon Rubus idaeus och måbär Ribes alpinum, renfana Tanacetum vulgare, gröe Poa och malört Artemisia absinthium.
Andra stora bestånd har setts framför öppna sydvända hällar som i Sättna Hällan, torrt bland högörter invid en stenmur i Stöde Kärvsta eller framför en häck i gammalt villaområde i Tuna Vattjom. Arten tycks vara kalkgynnad och funnen på Alnön även i torr ängsbacke med måbär Ribes alpinum etc. Ett par gånger är den också sedd i mer naturlig miljö i sydberg, där den uppträtt på nässlor i anslutning till lövlund i Njurunda Klockarberget och i Timrå Svartberget. På sensommaren kan den någon gång snärja in och fälla värdväxterna och då bli dominerande i stora ”trassel” på små ytor. Någon spridning till nya gårdsmiljöer ser man inte idag och men den är å andra sida gynnad av dagens näringsanrikning och det är osäkert om arten minskar påtagligt.