näbbstarr/jämtstarr
Carex lepidocarpa
Mer information om arten
Näbbstarren uppmärksammades först av Harry Smith som hittade den på flera lokaler i det kalkrika området sydost om Gävle 1918. Ett betydligt äldre men odaterat belägg av denna växt finns också från Kubbo samlat av någon Hartman under namnet ärtstarr (belägg i UPS, !A. Palmgren).
Typiska följeväxter är hirsstarr (51%), vattenklöver, kärrknipprot, gulyxne, blåtåtel, vass, dystarr och axag.

Ekologi

Näbbstarr är en ursprunglig art som växer i blöta rikkärr. Den är kalkkrävande och en av de bästa signalarterna för extremrikkärr. Arten trivs bäst på blöta starrdominerade fastmattor eller gungflyn och förekommer ibland i massvegetation. Näbbstarr växer också i torrare och glest trädklädda fastmatte-kärr, men aldrig lika ymnigt. I de stora plana öppna rikkärren runt Trösken utgör den en av de dominerande extremrikarterna. Näbbstarren är känslig för dikning och har minskat eller försvunnit från en del gamla lokaler som dränerats.

Variation

Förekomsterna tillhör underarten näbbstarr, ssp. lepidocarpa. Den är normalt typisk och lätt att särskilja från närstående former. I området norr om Gävle är den mindre typisk och uppvisar övergångar mot knagglestarr. Detta kan bero på att lokalerna här är mindre och torrare eller på att knagglestarr eller andra närstående former finns inblandade.

Utbredning

Sällsynt (5% och 28 lokaler).

Lokaler

Hybrider
Hybriden med ärtstarr, C lepidocarpa ssp lepidocarpa × oederi, har hittats vid Gustavsmurarna i Valbo av Erik Almquist 1967 (belägg i S).
karta