tranbär
Vaccinium oxycoccos
Tranbär är ursprunglig och betecknas som allmän i alla gamla referenser från landskapet. Arten har minskat något genom dikning och torrläggning av våtmarker. Gamla namn för tranbär är »tuvbär«, »myrbär« och »tränjon«.
Större mängder bär är svårt att hitta i landskapet, men gungflybårder runt tjärnar brukar vara bra ställen att leta på. Tranbär kan plockas sedan myrarna frusit och till och med på våren. De vanligaste följearterna är rosling (37%), vattenklöver, trådstarr, tuvull och rundsileshår. Arten blommar senare än dvärgtranbär men samtidigt med lingon, ekorrbär och gökblomster.
Större mängder bär är svårt att hitta i landskapet, men gungflybårder runt tjärnar brukar vara bra ställen att leta på. Tranbär kan plockas sedan myrarna frusit och till och med på våren. De vanligaste följearterna är rosling (37%), vattenklöver, trådstarr, tuvull och rundsileshår. Arten blommar senare än dvärgtranbär men samtidigt med lingon, ekorrbär och gökblomster.
Ekologi
Tranbär är ett litet vintergrönt krypande ris med tunna rotslående stammar och grenar. Arten är en torvmarksspecialist och landskapets i särklass vanligaste myrväxt. Tranbär har små krav på näring och växer både i kalkrika, basiska extremrikkärr och i starkt sura fattigkärr och mossar. Växten finns i myrarnas alla vegetationssamhällen där det finns ett bottenskikt av mossor – i mjukmattor, gungflyn, fastmattor och på ristuvor och strängar. Tranbär växer mer sparsamt även i strandkärr och kan ibland påträffas i sumpskog och annan blöt skogsmark, men det är tveksamt om den någon gång lämnar torvmarkerna.
Utbredning
Växten är jämnt spridd över landskapet och är vanlig också i kustbandet.
Mycket vanlig (98% och 1127 noterade lokaler).
Mycket vanlig (98% och 1127 noterade lokaler).