Harsyra är ursprunglig i landskapet. Den anges som allmän i tidigare botaniska arbeten. Arten har troligen varken ökat eller minskat och har samma utbredning idag som för 100 år sedan.
Harsyran är en mycket anspråkslös skogsväxt som växer i de flesta skogar. Den är indifferent till kalk men föredrar något fuktig skogsmark med mull- eller humusrik jord. Arten undviker de allra stenigaste och magraste skogarna och gynnas av rörligt markvatten. I sluten granskog eller blandskog är harsyran mycket konkurrenskraftig och bildar ofta heltäckande bladmattor under grantätningar. Helst växer den nog i skogsklädda raviner eller längs småbäckar och på mossiga block i skogen. Harsyran är förbunden med skogen men har stor ekologisk bredd. Den växer öppet på fuktiga hyggen och i skog av alla åldrar. Den växer i sumpskog och möter havet i lövdominerade pionjärskogar ovan stranden. Harsyran är vanlig i planterade skogar på gammal åkermark och i gräsytor i skuggiga delar av gamla parker. Arten växer även på ren kulturmark som skogsvägar och vägdiken och etablerar sig snabbt på gamla kulturlämningar på väg att återerövras av skogen.
De vanligaste följeslagarna är gran (40%), ekorrbär, rönn, vitsippa, stenbär, piprör, blåbär, skogsviol och blåsippa. Harsyran blommar när vitsippan falnar, parallellt med vårärt, hägg och maskrosor. Blomningen är kort.