parkmåra
Galium pumilum
Parkmåra anses ha kommit in i landet med importerat gräsfrö från Frankrike. Den påträffades först i Skåne 1840 och spridda förekomster finns upp till södra Norrland. Spridningen har sedan länge upphört och arten har försvunnit på många lokaler. I Gästrikland hittades den första gången 1981.
Ekologi
Parkmåran är flerårig. Den sprids med frön men förökar sig lokalt troligen mest med utlöpare. Arten är en gräsmarksväxt som vanligen hittas längs banvallar och i gräsmattor i äldre parker och trädgårdar. Den kan också växa i betesmarker och torra slänter. Parkmåran blommar med sumpmåra, linnea och rosor.
Utbredning
Mycket sällsynt (2% och 4 lokaler).
Lokaler
1. Torsåker, Dalgränsen (Baggå), 12G7j 6697295 1535845, öppen gräsmark mellan järnväg och körväg 2004 (PST, !ThK).
2. Kratte masugn, Grindstugan, 13G0g 6704060 1531860, 1981 (S Lundin enl Risberg 2008).
3. Bagghyttan, gården Sörgården, 12G9h 6698146 1535874, torr grusig slänt på vägens västra sida 2000 (GHE).
1. Årsunda, Västanhede, 300 m N om milsten vid Österfärnebogränsen, 13G0j 6700970 1547157, beteslandskap, rikligt över ett stort område, först påträffad 1991, senast kontrollerad 2007 (GHE, !ThK).
2. Kratte masugn, Grindstugan, 13G0g 6704060 1531860, 1981 (S Lundin enl Risberg 2008).
3. Bagghyttan, gården Sörgården, 12G9h 6698146 1535874, torr grusig slänt på vägens västra sida 2000 (GHE).
1. Årsunda, Västanhede, 300 m N om milsten vid Österfärnebogränsen, 13G0j 6700970 1547157, beteslandskap, rikligt över ett stort område, först påträffad 1991, senast kontrollerad 2007 (GHE, !ThK).