prästkrage
Leucanthemum vulgare
Mer information om arten

Prästkrage är en kulturspridd växt som troligen kommit in med jordbruket. Den har sannolikt fått god hjälp i spridningen med transporter av frövaror och hö. Växten angavs dock som allmän i Gävletrakten redan 1833 och 1848 och i landskapet som helhet 1924.

Den vanligaste följeslagaren är röllika (30%) följd av rödven, blodrot, rödklöver, smultron, vårbrodd, vitklöver och kråkvicker. Prästkragen blommar samtidigt som ängsklocka, rödkämpar, lingon och nyponros.

Bygdenamn och bruk

I Ovansjö förekom de dialektala namnen »tusensköna« och »älskanblomma«.

Ekologi

Prästkragen är flerårig och har övervintrande bladrosetter. Den är synnerligen livskraftig och frösår sig lätt men kan också föröka sig vegetativt med sidoskott från jordstammen. Prästkragen är solälskande och hör kulturlandskapet till. Den är ett karaktäristiskt inslag i ogödslade slåtterängar och betesmarker. Särskilt väl märks prästkragarna i lite torrare och stenbundna gräsmarker av typen rödvenäng där verklig massblomning kan förekomma. Den växer även i måttligt gödslade gräsmarker och i övergivna åkrar eller till och med som tillfälligt ogräs. Även gårdstun och extensivt skötta gräsmattor favoriseras. Numer finns den stora mängden prästkragar längs våra vägar – även långt ut på skogen. Nära hälften av alla noteringar är gjorda i anslutning till vägar. Prästkragen föredrar dock något rikare vägkanter, gärna med slaggstensfyllning eller annan bördigare jord. Här och var skymtas också prästkragar i skogslandskapet men de kan alltid härledas till närbelägna gårdar och övergivna ägor. På varaktigt öppen kalkrik skogsmark, främst i kraftledningsgator, finns lokalt rikligt med prästkragar.

Utbredning

Prästkragen är ovanligt jämnt fördelad över landskapet.
Mycket vanlig (100% och 1457 noterade lokaler).
karta